gagve

Dargan ar hungrig efter 5 manader med Indisk mat.

Goa, Palolem

Det ar inte bara manniskor som tigger har.

Gohkarna

Sa har kan det se ut nar man far en vagel.

Den har bilden ar till Fanny som undra hur vara rum ser ut. sa har kan det se ut aven om detta ar ett utav dom  battre. Inte sa farligt eller hur.

Pa vag ner till vart rum pa Om beach

 Goa, Cola beach.

Antligen hitta vi en dator som kan ta den externa.
Inlaggen ar ganska gamla och dom kom in i fel ordning.
Vi har landat i Cochin efter en 14 timmars tag resa utan bestamd plats (skriver allt i ett senare inlagg)
Cochin ar en STOR stad och det ar har i fran vi ska flyga, har luktar det gott och ar super mysigt men allt har sitt pris det ar nog den dyraste maten jag sett i hela Indien..

Har kommer bilder.

hahahahah. Goa Palolem

Goa Palolem

Goa Palolem

Mitt barn. Goa Cola Beach

Haha, han har inte en aning om att han har en kokosnot pa huvet. Goa, Cola beach

Sitar (indskt instrument med ballaste ljudet) Dragan har talang ska ni veta. Gohkarna, Om Beach

Det har kanns sa Indien. Kossor pa stranden. Konstigt att man blivit sa van vid att det ar kossor OVERALLT!.

Nagot gamalt fort i Goa, Palolem.

En liten reminder som jag helt glömt att skriva om.
En dag i Darjeeling sitter vi utanför favorit caffet/restaurang/internet ställe ochgör ingenting.
Så kommer en liten gubbe i sina kanske 70 år fram och pratar perfekt engelska, när han ser oss blir han jätte glad
och börjar prata (mycket skit och gäsp framkallande saker) när han får reda på att vi är från Sverige säger han att
han hade en volentär från Sverige för några år sedan. Eftersom att dom få Indier som faktiskt känner till Sverige
oftast bara känner till stockholm så har vi slutat säga Jönköping och säger i stället ca 4 timmar från Stockholm.
Han funderade länge och säger till sist att kvinnan som var volänter hos honom var från något ställe som heter
Jonkoping.
Hon heter typ Katarina cherpa och jobbar på Ryhov. HUR BALLT ÄR DET!!??.
så om någon skulle hamna på sjukhuset (peppar, peppar) så hälsa från den lilla gubben i Indien..

En annan sak som skrämde lite skiten ur mig.
Vi träffade för ca 5 minuter sedan en Amerikanare som bor på samma ställe som oss, han har varit i Goa i 1 månad och
jag kan sätta mitt lill finger på att han bara druckit sig svinars hela månaden.
Han berättade att han hängt på en bar längre ner på gatan och av någon anledning blev han utsläng (han sa att det var för
att han dansade MEN det tror jag ju inte riktigt på)
Amerikanaren drar sin fulla kropp vidare till ett annat ställe och tar sig någre öl till när han senare på kvällen
när han är på väg tillbaka hem ser han ägeren till baren i sin bil komma körande han ger honom fingret (vilket han
inte skulle gjort) snubben bakom ratten gasar på och kör rakt på honom.
En kvinna på moped kommer fram och frågar om allt gick bra och snubben som är i shock säger att allt gick bra och
kvinnan åker där ifrån, när amerikanaren kollar upp sitter ägaren kvar i bilen med strålkastarna på och kör ännu en
gång rakt på honom.
FYFAN!!.
Han åkte till sjukhuset med skadad fot, hjärnskakning och lite till och när han senare går till polisen säger dom att
dom inte kan hjälpa honom.
jag kommer ju då aldrig ge en Indier fingret ska jag lova.

-Nu tid-
Vi har varit på samma ställe i Goa i sju dagar. 4 dagar utav dessa sju har jag varit sjuk..
I sverige är det väldigt sällan jag blir sjuk, några förkylningar, stretokoker i halsen och möjligtvid feber då och då
men här kommer allt.
Det började med en liten huvudvärk som ändå är ganska vanligt att jag har men blev sedan den sjukadste huvudvärken jag
någonsin upplevt. Jag tror aldrig jag har haft migrän och är inte säker på att det var det heller.
Men jag kunde inte göra någonting. Att ligga gjorde ont, att sitta gjorde ont att prata gjorde ont osv.
vi åt och satte oss vid internet sedan var jag tvungen att gå hem och där har jag legat de senaste 3 dagarna.
jag måste tacka Min kära mor som mot min vilja proppade på mig alvedon och Ipren innan jag åkte men självklart när jag
mest behövde dom fanns det bara fyra kvar som jag tryckte i mig men det hjälpte inte.
Dragan gick till apoteket och jag fick mer piller som jag tryckte i mej, inte heller dom värkade.
Idag är det entligen bättre. Jag har fått tillbaka mat lusten och huvudvärken och febern han tonats ner något otroligt.
konstigt nog gör det mer ont när jag sover än när jag är vaken.

Det har ju som sagt regnat endel undertiden vi varit här, jag tror faktiskt att vi bara haft 1 dag utan regn fast
det började regna på kvällen.
vårat rum är sjukt fuktigt men vi fattade nog inte hur fuktigt det var förens jag kollar ner på min älskade läder
väska och ser att det ser att den ändrat färg vilket vi insåg snabbt att det var mögel även byxor vi hängt på tork
och andra kläder som legat på golvet är mögliga.
Nu är min fråga - Kan det vara så att denna huvudvärk/feber har kommit från möglet och fuktigheten i rumet??

Kalla Indier vad fan du vill men allmänbildade eller smarta är dom flesta INTE.
Vi ville byta rum och när vi såg dom andra rummen där mögel var ganska mycket överallt säger jag till honom att detta
är inte bra man kan bli väldigt sjuk av det så svarar han mig - av lukten??
AV MÖGEL!!
Iallafall Goa suger ganska mycket fast det gör väl dom flesta ställen när det regnar.
Vi har väntat 8 dagar på att våran motorcykel ska komma och idaqg lovade dom oss att det skulle komma imorgon kl 15.00
så om detta stämmer så åker vi imorgon ca 50 km söder ut till en annan strand och för hoppnings vis ett o mögligt rum..

BOMSCHAKALAK.

Vi har förflyttat oss från stranden Kolva i Goa och tagit oss till stranden Palolem I Goa.
Här är det mer turistigt men vi har kommit i rätt månad. Nu är det tyst och lungt knappt några turister och vi bor på
det perfekta stället, här bor det inga fler än oss och allt är tyst vi har stranden 5 min här ifrån och dom lagar god mat.
Allt är docAk dyrare, ganska mycket dyrare. Konstigt nog har vi inte ens kollat in i en affär ännu men imorgon hade vi
tänkt att mysa på Palolems turistfylldaste gata.

Vi bor hos en äldre man och kvinna, vi äter nästan vajre dag på hans dotters restaurang som ligger 2 minuter härifrån.
Dom är alla jätte trevliga och vi älskar vår lilla bungalow som vi har. Det finns inte längre mögel som jag är
överlycklig för även om när vi vaknar på morgonen och golvet är helt blött är det typ klinkers som inte möglar.
Han som äger stället berättade att när det är sesongen är det här stället fullt med människor som spenderar sina dagar
med att dricka öl och sina kvällar med att vara pissfulla och odrägligla.

På tal om det träffade vi två tusister i Kolva, de ända som bodde på vårt mögliga hotell.
En av dom var den påkörda Amerikanaren och den andra hans Belgiska kompis. Jag tror inte att under hela tiden vi bodde
där att dom var nyktra, dom va dö packade HELA tiden från morgon till kväll.
Sista dagen satt jag på rumet med öppen dörr och Belgien kom in och börja snacka. Han frågade mig om jag trivdes och
jag sa nej att Goa inte riktigt är min kopp Tee. Han beklagade sig över hur uttråkad han var Bla Bla Bla...
När jag sedan frågar dom var dom gjort så har dom hängt i Goa i en månad och jag antar att dom supit upp sina pengar
på samma hotell på samma ställe i en månad, inte konstigt att dom är uttråkade.

En annan sak som Belgien inte berättade själv utan ägaren berättade.
Precis brevid vårt hotell finns en ganska fin restaurang och som allt annat i Indien så är det helt o övervakat och lätt
att ta sig in på nätterna. Så mitt i natten när ölen var slut hoppade Belgien över muren in till restaurangen och
slår sönder kylen och snor med sig över 40 öl..
jag DOG när jag hörde det här, det känns som att han representerar alla turister i världen och att han skämt ut oss
för all framtid. Han fick betala 100 dollar och sen var det inte mycket mer med det.
Tack gud att jag inte träffat fler av hans sort.

Det har faktiskt varit fint väder de senaste dagarna, vi har åkt runt på motorcyklen och kollat in vad som finns
runt omkring, idag hittade vi Cola strand den var jätte fin och mysig men allt är stängt och ganska skititgt,
det är omöjligt att ta sig ett riktigt bad i havet vid den här tiden på året det är starka strömar och höga vågor.
vi brukar hålla oss till kanten men det finns liv räddare på alla stränder, Bra jobbat Indien!.

När jag tänker tillbaka på Indien resan kan jag knappt komma ihåg att det varit jobbigt och när vi pratar om det så
kommer vi på mer och mer bra grejer vi varit med om men jag lovar att varmen i Varanasi var det värsta jag varit med
om.
Jag kan inte förstå att vi snart varit här i 5 månader redan, tiden har sprungit iväg och det ska bli himmla skoj att
komma till Malaysi och att träffa mor i Thailand.

bomschakalak!!!

Se där en vecka har gått och vi är fortfarande kvar i Ghokarna..
Vet inte vad det är som händer när vi bestämt oss för att inte stana så länge men det går alltid fel.
Vi har flyttat från Om beach in till staden Ghokarna och vi är mest här för att sälja motorcyklen eftersom att det bara
är 16 dagar kvar i Indien.
Jag kan inte förstå att vi varit här i 5 månader redan, så länge har jag aldrig varit utaför Europas gränser eller
Nordens för den delen och jag tror att Dragan snart slår sitt rekord också.
Tiden har sprungit iväg och nu när jag tänker tillbaka så har Indien inte varit så farligt som jag minns att jag en
gång uttryckte mig.
Det har varit hat-kärlek genom hela resan och det som är mest frustrerande nu är regnet. Det har regnat sedan dagen vi
kom fram hit och det regnar ordentligt. Jag tror att allt vi äger luktar unket och vi har inget som inte är fuktigt.
Det finns heller inte så mycket att göra åt saken eftersom att indien inte har tvätt maskiner så tvivlar jag på att
dom har torkskåp/torktummlare ..
Så målet är att inte låta allt mögla förens vi kommer till Malaysia där dom har stora tvättmaskins rum/affärer
där du kan tvätta dina kläder OCH lägga dom i en torktumlare. :)

Har läst lite om Malaysia och förståt att det i regel regnar endel där och inte tala om när man åker dit mitt i
regnperioden.
Har också kollat upp Thailand eftersom min mor och Dragans Gud bror ska komma och hälsa på i september som är den mest
regniga månaden i Thailand, det gjorde vi bra..
Men har fått veta att regnperioden på Koh Samoi och öns grann öar inte börjar förens Oktober så håll tummarna.. ¨

Så vi fick tag på ett annat litet rum inne i stan som igentligen ska vara ett singel rum men är större en endel andra
dubbelrum vi haft. vi betalade lite extra och fick en Tv. Det finns en massa film kanaler och andra engelsktalande
kanaler som gjorde oss lyckliga MEN strömen är inte lika pålitlig som kanalerna.
Den försvinner lite hopp som happ och ibland försvinner kanalerna så igår såg vi att Sex In The City filmen skulle
komma 23.15 jag skrek av glädje och satt igenom 2 Otroligt dåliga filmer i väntan på att den skulle komma.
Jag var trött som bara den men höll ögonen uppe i väntan på att få se min film som jag sett säkert 10 gånger innan
men inte under min resa.
Så vi dansade till introt och 10 min in i filmen dör kanalerna och kommer inte tillbaka.
Imorse var det samma sak med vänner som jag inte sett på evigheter och när det entligen går på tv så dör strömen..

Vi är helt enkelt otursdrabbade.

I vart fall när motorcyklen när såld så tar vi tåget till Manglor en stor stad 4 timmar med tåg här i från, vi  vet
faktiskt nästan ingenting om staden och hade väl mest tänkt att slösa lite på tiden efter det blir det Cochin som är
Keralas huvudstad det verkar vara en rolig stad jag lästa på nätet att det finns mycket billig shoping där så kanske
blir det lite extra tung väska till Kula Lumpor.

Måste lägga till att det ska bli så jävlans roligt att gå på bio, äta god mat, TVÄTTA KLÄDER, ta en kopp kaffe som inte
smakar pulver och allt annat som finns i Kula Lumpor.

Vi har kommit fram till Gokarna. Det sags att det ska vara som Goa for 20 ar sedan.
Vi har ju inte riktigt nagot att jamfora med men det ar en mysig stad.

Men istallet for att bo i staden sa tog vi oss till en Om Beach en strand som ligger ca 6 Km fran staden..
Nar vi sag alla resorts och en kille erbjod oss ett rum for 2400 Rp (vi betalar alltid mellan 100-300rp) sa trodde vi att det var ganska kort.
Vi blev tipsade om Namaste Cafe och drog oss dit.

In genom en stor mur dar det satt en vakt och vallkomnade oss och sedan ner for en lang lang sten trappa omringad av vad jag skulle kalla djungel, ner till en restaurand med utsikt over havet och en egen liten strand
dar gav vi upp hoppet om att finna nagot billigt MEN nar vi kronglat oss genom sma sten stigar och massa sota hus kom vi fram till receptionen och han beratta att dom har rum (dock utan toalett) for 200rp(30kr)

WOW.. det ar latt det finnaste stallet vi varit pa har nere i soder och sa billigt.
Sa nu har vi varit har tva dagar forsta dagen satt vi och kolla ut over havet och la oss tidigt efter en motorcykels dag och igar tog vi en tur pa strande och bara latade oss.
Traffade 2 Australenare som bjod oss till deras rum for att lyssna och for dragans del spela lite Sitar (indiskt instrument som ser ut som en stor gitarr men massa strangar)
den gor ett underbart ljud och dar satt vi e stund innan det var dax att sova...

Idag akte vi in till stan och kolla laget..
Det gick inte som planerat. vi hade ju sjalvklart punktering pa bal hjulet nar vi skulle aka och var tvugna att ta en rigshaw in till Gohkarna och nu maste vi leta upp en mekaniker som kan forlja med oss tillbaka och fixa dacket men allt ar stang mellan typ 13-16 sa vi har vantat vid internet och nu ska vi ga pa jakt..


Har skrivit mer hemma pa datorn men tog inte med mej det idag sa det kommer lite aldre uppdateringar inom kort..



BOMSCHAKALAK..

Här sitter jag nu på vår egna lilla veranda och lyssnar till vilda vågor som slår några få tal meter bort.Tänkte sätta på musik men insåg sedan att man lyssnar till vågorna alldeles för sällen där jag kommer ifrån.

 Så Kalkuta behandlade oss bra. Vi gjorde inget utav dom sakerna en turist i Kalkuta förväntas att göra, vi såg inga tempel, vi besökte inte det flera tusen år gamla trädet, inga musem, inget sådant faktiskt.
Det våra dagar gick ut på var lalla runt, marknader, varuhus, MC DONALDS, bio, bråka med Vodaphone och åter igen marknader.
Det var precis vad vi behövde.
planerat skulle vi åka från Kalkuta den 15 tidigt på morgonen så vi gjorde alla förberedningar och vi begav oss.
Vi kom inte så långt dock skulle tippa på 3 Km om ens det innan motorcyklen stannade, som tur var vid en tull men massa hjälpsamma vakter. Dom tog hand om oss men det fanns ingen mekaniker tilljäglig så här tidigt på morgonen men inte olikt Inder så efter några samtal var en polis man som vid sidan av hade hobbyn: Royal Enfield. (vilket är märket på motorcyklen)
Det var några fel som skulle fixas, vilket jag inte har en anning om vad det var eftersom att jag somnade så fort vi kom fram till verkstaden.
Vaknade i lagom tid till att ringa Nellie och gratta henne på dagen.

I verkstaden blev vi fast ett par timmar för mycket och eftersom vi skulle åka långt så bestämde vi oss för att skjuta upp resan med en dag. Det blev åter igen Mc donals och den här gången film på rumet.
Dagen efter funkade motorcyklen som den skulle och vi var på väg till Digha, som vi fått rekommenderat.
Allt gick smidigt och vi var framme i Digha vid 3 tiden på eftermiddagen.
Vi peppade hela 250Km för stranden, lovade oss själva att vi skulle ta en öl och äta havsmat och vi var nöjda med vad vi Digha hade och erbjuda.
Det tog 10 minuter innan vi insåg att det inte blev någon öl den kvällen.
Staden var liten och mysig men havet var det sämsta mina ögon skåddat, hela stranden var röda stora stenar som dom gjort till plattor där folk försökte badea i havsvattnet som hade färgats brunt utav sand, överdrivet mycket indier överallt och inga bungalows på sand stranden (som plakaten på vägen dit lovade)
Stället är mesta dels för turister från Kalkuta och jag antar efter vad jag sätt att turister från Kalkuta feta plånböcker.
Fina hotell åt höger och vänster, bara hotell inga affärer eller internet caffeer nej bara jätte stora och fina hotell.
-när du är turist i Indien händer detta dig om och om och om och OM igen-
Dragen står parkerad med motorcyklen och väskorna ibland hotell havet och jag springer runt och letar någonstans att spendera några nätter.
Efter att ha kollat några stycken går jag tillbaka och gnäller lite till Dragan om att alla hotell vill ha alldeles för mycket och helt plötsligt kommer det fram en medelålders Indier som till yrket kör en cykel rigshaw (som är en sån där liten stålhästovagn fast istället för häst är det något gamalt fattigt benrangel som cyklar, han kör alltid överdrivet mycket saker som byråar, 1 fet kvinna, en fet man och deras feta barn eller drickabacks stora paket som ska levereras (till 20 olika ställen.)
Det här var en yngre man som väntar på att bli en äldre man som nyss beskriven. Han ser att vi letar hotell och han förklarar på hindi att han vet ett ställe som är billigt. Jag följer med honom 10 m bort och han ropar på ägaren av hotellet som säger att det inte finns några rum, vi går till nästa ställe och han vill ha mer än vi var villiga att betala.
Jag går vidare utan Indierns hjälp och kommer fram till att detta ställe var det billigaste. När jag kommer tillbaka
han Dragan prutat ner rummet och vi bestämer oss för att ta det. När vi tillslut sätter oss efter att ha packat av väskor och plockat in i vårat rum, svettiga som eskimoer i Sahara och avnjuter en kall vatten sitter den här CykelRigshaw killen hela tiden och kollar på oss efter en stund kommer det ord som alla turister här vet vad det betyder
- Backshich!
Backshich betyder dricks. Denna man som tagit oss till 2 hotell som ligger grannar med varanda vill nu alltså ha pengar för detta. Vi skrattar och Dragan tar upp några mynt kanske 3 st och räcker över dom.
Det blivande benranglet öppnar ögonen och sträcker fram handen men när han ser att det ligger ca 4Rp i dragans hand ryggar han tillbaka och kollar på Dragan som att erbjudit honom gulsot. Han vänder sig om, säger något till landsman nämner rupies och skrattar.
Vi båda rycker på axlarna och tycker att om han inte vill ha små pengarna ska han inte få något men killen ger sig inte han SKA ha Backshich. Ännu en gång får han en chans till att bli 4 rupies rikare men slängde iväg det.
Dragan tröttnar och slänger fram 500 sedels bunten.
- Vill du ha det här, är du värd det här??
Han såg förstumad ut när Dragan schestakulerar att vi inte skiter ut pengar och ännu mer förvårnad när Scharad-Dragan demostrerar frågan: har du fått solsting. tillslut förklarar han på hindi att han vill ha 100rupies
(100 Rupies= En måltid för både mej och Dragan på något gatukök, böter för att åka motorcykel utan hjälm,
ett singel rum på något schletet hotell, 10 flaskor vatten, 5 stora paket cigaretter, 100 små MilkeyWay karameller och mycket mer)
Jag kan inte Hindi men det är svårt att missa när någon slänger en förbanelse över dig det är också svårt att missa en människas frustration och vrede när han går fram till vår motorcykel och slår mot den i luften och spottar arga meningar. Tillslut gick han och vi såg honom inte igen.
Det finns en till sak som irriterar sönder mig och eftersom vi åkt motorcykel och stannat på ställen turister vanligtvis inte befinner sig.

Fortfarande kvar i Digha och hittade oss en bit sandstrand där vi hängde mesta dels av eftermiddagen.
Man ser att folk kollar på en hela tiden men det kan inte förstöra vår första semester dag med hav, ibland kommer dom fram och ska ta i hand och det gör inte så mycket. Sen kommer oftast nästa fråga som innehåller ordet fotografera.
de första gångerna sa vi båda Ja och flinade töntigt mot mobiltelefoner och digitalkameror (en gång var det tillochmed en kille som spelade in oss när vi trodde han skulle fota)
Nu har vi i vart fall tagit oss i kragen och börjat tacka nej till att bli bakgrundsbilder på Nokias över halva Indien.
Men just den här dagen, dagen vi kom till havet, dagen jag fick befinna mig i det element min kropps trivs bäst i
ska det självklart komma fram fulla Indier som i tur och årdning tar i hand och sedan frågar om dom kan ta ett foto.
Jag säger nej, jag är på semester och vill inte posa med er på stranden men han ger inte upp, han tjatar och tjatar tills tillslut hans något vettigare vän tar mig i hand och säger tack innan dom vänder sig om.
Dragan säger Ja mest för att få dom att sluta tjata men hans tappra försök gick upp i rök,  nu kommer en äldre man fram med sin lilla son på kanske 2 år och vill att jag ska ta kort med honom, jag säger ännu en gång nej men han verkade ha fått alldeles för mycket salt vatten i öronen och skulle även om jag sagt nej ta kort på oss. ¨Vågorna var höga den dagen och vi satt vid kanten och svalkade oss när fadern med sin son sätter sig framför oss och i sin tur ställer sig en betalad man med polorid kamera framför oss och ska ta kort.

Dom FÖRSTÅR INTE!!..

Vi reser oss upp och går där ifrån och jag tror säkert att någonstans i Indien finns det ett fotoalbum som har kort på våra ryggar.
Vi stannad två nätter, åt havs mat och badade i havet så mycket vågorna tillätt.
När det var dags att betala rumet berättade ägaren att vi måste betala en entree avgift på 5 Rupies per person för att vi gick in i hans trädgård.
Hans trädgård hade en egen liten brochyr till och med. Trädgården var inte större än trägorden jag har hemma på
Gröna gatan. Det var en stor maffig port som när du gick i genom  såg du huset med ca 10 rum, ett vit två våningshus men en stor trappa upp till andra våningen. På höger sida ser du den omtalade trädgården den hade gräs som skiftad i grönt och gult, det fanns en igen grodd liten sten rutchekana och någon elefant staty som har sett bättre dagar. ¨
Det var ungeför det som fanns i trädgården du måste betala intreede för att se. Dom slutar aldrig förvårna.

Puri.

Väl på väg till Puri, vi börjar tidigt men hinner inte komma särskilt lång. Vi stanade på ett hotell för att äta och
när vi skulle åka där ifrån strejkade motorcyklen rejällt. Vi spenderade natten på hotellet vi ätit på, fixade motorcyklen och morgonen efter kände sig inte min mage 100 jag ignorerade efter som det händer ganska ofta i Indien att du har dålig mage. En timme senare när jag ligger i solen med linne, tröja, fleace filt och ett plast överdrag runt mig och fryser ångrar jag lite att jag ignorerade mina instinkter.
Nu var vi mitt ute i ingenstans, det finns människor och en liten stad några meter fram men dom har inga hotell och om dom har någonstans att bo så är inte utländska turister välkommna.
Vi fick åka en bra bit och jag hade inga krafter. Allt var jobbigt, speciellt att hoppa av och på motorcyklen när vi frågade efter hotell. Jag fixade det fram till hotellet och väl där låg jag i sängen och gick på toaletten var 30 min med VÄRLDENS magknip i ett och en halvt dygn.
Stackars Dragan kämpade med mig dessa 36 timmar men var väldigt glad när jag blev bättre och kunde åka vidare till Puri.
Kom fram till ännu stad med hotellhav och skititgt hav. Men det var större och folk pratade engelska, det fanns utländsk mat och Internet caffee. Vi hittade vår lilla stuga vid havet där det var tyst och lungt. Vi fick två fyrbenta vänner som sov utanför vår dörr på nätterna och viftade svansen varje gång vi kom hem och jag lovar att den ena blev jätte ledsen när vi åkte.

Första kvällen gick vi ner och satte oss på stranden där på stranden kom 3 skuggor av långhalsade djur gående det var första gången jag såg en kamel.( På tal om det så tror vi att vi även sett en Zebra som någon gick med i koppel MEN vi är inte säkra på om ränderna bara var på målade.)
Andra dagen besökte vi Konark, där finns det ett sol tempel som ska vara ganska känt men det såg vi inte, vi badade.
Vi badade på en lång lång strand fylld med krabbor och tom på människor. Stranden var absolut inget speciellt och vågorna var allt för höga och starka för att du skulle verkligen kuna bada men att vi fick vara helt själva på en strand i flera timmar var helt undertbart.
Dom 3 dagarna som kom efter regnade det. Det regnade och regnade och regnade i 3 dagar. Dom dagarna gjorde vi inget nyttigt på alls, vi satt vid internet, framkallade bilder, läste, bytte in böcker, lagade vår egen mat och köpte vår egna mat.
När man ska köpa färsk kyckling i Puri måste du gå till den stora marknaden efter klockan 17.00. Det finns där ett litet rum där kycklingen ska betalas om du går längre in på gatan kommer du till ett litet öpppet fält där jag tror att det en gång var gräs men nu är allt du ser sopor i form av papper, plast, gamla skor, gamal mat, hund avföring och lite annat som hamnar på en soptip.

Mellan den föredetta gräsmattan och den lilla jordvägen du kommer in på är det en 10 cm bred och 20cm djup fördjupning i marken och där nere rinner det brunt vatten.
Om du hoppar över fördjuppningen och tar nåra steg mot sopptipen kommer du till slakteriet, ett trässkjul på ca 4 Km2 där inne sitter en kille med sina levande kyckligar, runt omkring sitter det katter och hundar som mellan att leta mat bland soporna hoppas på att något kyckling huvud eller fötter ska komma flygande mot dom.

Dragan var facinerad över hur lätt han flådde kycklingen och jag ville mest spy. Det luktade och jag hörde kycklingarnas sista skrik i livet under tiden. När jag står där på gatan en bra bit från slakteriet och försöker hålla in mina kropps vätskor springer en liten halvnaken flicka ut från huset mitemot hon drar upp sin tröja och hunkar sig över fördjupningen med det bruna vattnet,
HON BAJSAR!. Jag blev helt försörd, det luktar jag hör kyckligar skrika och en liten flicka gick just ut från sitt hus för att bajsa i vattnet (Dragan är fortfarande i exstas över hur skicklig slaktaren)jag vände mig om och då ser jag en gamal tant sitta och kissa i samma fördjupning några meter bort. Men den kvällen åt otroligt färsk kyckling.

Nu ska vi alltså ta oss till Goa det är 1800Km till Goa och det ligger tvärs över landet. Att åka motorcykel skulle ta oss ungeför 10 dagar av att åka konstant och det finns inget hav och nästan inga lite större städer på vägen så vi bestämde oss för att ta tåget. Vi åkte till Bubeneswhar för att ta tåget som bara går var tredje dag väl där och efter mycket springande fram och tillbaka berättar Dragan att nästa biljett till Goa och till alla städer nära Goa ärV om 10/14 dagar.
Vi är fast. Vi har ingen tid att ta oss till Goa via motorcykel, flyg är allt för dyrt och det finns inga tåg biljetter.
Vi bestämer oss för att stanna i puri och boka biljetten om 10 dagar för att spara pengar och rump ont.
Dagen efter berättar bokningspersonalen att vi kan få en "nöd" biljett. Så vi köpte biljetten och åkte till alla tågs
huvudkontor som var stängt inte kunde hjälpa oss. Vi måste också boka en biljet till motorcyklen men det kan vi inte göra förens vi vet om vi fått tågbiljeterna eller inte. Det här landet är för krångligt för sitt eget bästa.
Så imorgon kl. 06.00 kanske vi sätter oss på tåget och ser fram emot att om allt går bra och det inte är några förseningar, så är vi i Goa om 30 timmar.

BOMSHAKALAK!

Det var meningen att skulle skrivit forklaring till bilderna, men datorn hangde sig och det blev inte som planerat..

var ju somsagt lite trott pa indierna;)Den har killen somnade jamte oss nar vi satt i en park och vantade pa taget.
vi vackte honom och gav honom en Iphone. Han sa inte ett ljud.
jag tror aldig han fatt nagot innan och helt plotsligt fick han en Iphone (som inte gar att ringa med och ade en spricka i displayen men anda.)
Hoppas han blev glad och fick nytta utan telefonen (forutom att salja den och kopa lim)