Keylong till Sarchu
Vi bestämde dagen innan att en väldigt tidig start på dagen var ganska så onödig med tanke på att vi inte skulle köra mer än ca 103 km till Sarchu.
Det korta avståndet lurar hjärnan rätt rejält i dom här områdena, det skulle ta oss minst halva dagen med tanke på att dennna väg sägs vara en av de värsta på väg till Leh.
Vid halv åtta tiden lämnade vi den lilla byn Keylong för nya äventyr.
Det första vi möts av är en om vält grävmaskin som svikits av vägen och kört ner i forsen som skapas av smällt glaciär.
Efter det bredde dig det vackra landskapet ut sig i panorama utsikter med snöklädda berg, vattenfall och djupa dalar.
Vi var tvungna att ta oss igenom många svåra partier av vatten, snö och dåliga vägar.
Man hinner se många bil lik på väg till Leh.
Jag antar att man anser att dra upp en lastbil för att sedan dra med sig den på helvetesvägen är slöseri med tid, istället plockar man ut precis allt som går att ta loss från lastbilens in och ut sidan för att sedan lämna vraket till en ensam död, i mitten av ingenstans.
Vägen gick rätt så fel fritt.
Vi själva hade inga problem med att ta oss fram medans våra två nya vänner inte riktigt hade samma tur.
Dom körde på en splitter ny Royal Enfield Bullet 500cc 2013,
En tung motorcykel för en liten Indier. De trillade ett par gånger men alla gånger i stillastående!
dom var utrustade till tänderna med västar, knäskydd, stålhetta skor, vattenryggsäck och skinnjackor.
Nu var det inte långt kvar till vårt mål, 18km till att vi skulle få äta och mysa i tält.
18km före Sarchu rullar David (nu också kallad punkan) ikapp oss med punktering på bakdäcket.
Jaha här står vi nu med endast berg och dalar så långt ögat når.
Vi har alltså en extra inneslang och några få verktyg men vi vet knappt hur vi får av däcket och om vi nu får av det så har vi inget att fylla upp det med. så vi börjar stoppa folk längst vägen.
Vi stoppar ett par som visar sig resa i en en stor grupp på ca 20 personer, när folk reser i så här stora grupper är det vanligt att dom har med sig en mekaniker ifall något skulle gå fel, och det hade det här paret.
Tack gode Gud tänkte vi!
Mekanikern lossar på däcket och ber oss sedan att köra till Sarchu för att laga det hos mekaniker.
JAHA! Tack för hjälpen.
David spänner fast det söndriga däcket på vår motorcykel och kör mot Sarcu.
Jag och Dragan spänner upp en presenning som solskydd och låter fantasin flöda i form av sten lekar, 2m maraton på 4200m höjd m.m.
Efter ca 3 timmar slår det oss att solen faktiskt är på väg ner och att så fort solen går ner blir det svinkallt.
Som tur var dröjde det inte mer en timme förenas David kom körande tillbaka med ett lagat däck.
Det visade sig inte finnas någon mekaniker i Sarchu men en väldigt trevlig Amerikanare med lite extra verktyg och ett glatt humör kunde dom bjuda på.
Han körde själv motorcykel från Thailand till Europa.
Nu var vi alla tre på väg till någonstans att sova och värma oss.
Indierna som vi tidigare kört tillsammans med tyckte inte det var lika skoj att vänta som vi tyckte så vi bestämde att träffas i Sarchu.
Mörkret kom men det gjorde inte Sarchu.
Skyltar pekade in mot stora campingar och tillslut pallade vi bara inte mer, vi struntade i Indierna och Sarchu, nu ville vi bara sova.
7 km innan staden leder Tända lyktor vägen in till mitten på en cirkel av tält.
I mitten ligger ett mycket större tält, här ligger restaurang och reception.
Vi glider upp till tältet och innan vi ens hunnit fråga om tält berättar killen att våra kompisar är här.
Vilka kompisar tänker vi och hur skulle han kunna veta vilka vi är?
Ut ur tältet kommer Indiern vi hade sällskapat med tidigare..
Vad är oddsen?
Dom hade också paxat grann tältet till oss, snällt tänkte vi tills vi hörde priset.
2000 rupies!!
Vi hyrde precis en ny renoverad lägenhet med balkong mot Himalayas snöklädda bergstoppar för 1500.
Valen var gansk minimala och vi fick pung upp.
Tältet var tillräckligt högt för att stå, det var en stor dubbelsäng och toalett.
Toaletten var enbart i klädd regnskydd och nu när temperaturen sjunkit rejält hjälpa inte alla filtar jag kunde hitta för att hålla värmen uppe, en av dom värsta nätterna på resan spenderades i detta förbannade tält!
Lyx tältet och vi;)
Sjöarna är så vackra här uppe
Ett stycke söndrig motorcykel
Ä
Manali till Keylong
Vi började resan tidig morgon från Manali.
Nu skulle vi äntligen göra det, det vi kom till Indien för att uppleva, det vi har väntat 3 år på att få göra.
Vi skulle köra våra Royal Enfields från Manali till Leh..
Förra gången vi var i Manali fick vi veta att vägen upp till Leh är den högsta bil vägen i världen.
Denna väg ligger under glaciär ca 8 månader om året, i Maj smälter snön och drar med sig både berg och vägar ner med sig i sitt fall.
Detta betyder i sin tur att vägarnanas återkomst i Maj månad oftast är dåliga. de flesta folk du ser längst vägen är faktiskt väg arbetare som gör det mesta arbete för hand, dom hackar små sten med en liten yxa för att lägga i alla hål.
I Indien finns inga års mamma ledighet ut längst vägen med ungen sovandes på ryggen och hugg!
Vi ska skatta oss lyckliga över hur mycket tid vi får med våra barn och ta vara på den!
Med dessa visdomsord tillbaka till berättelsen.
Innan vi skulle åka kollade vi youtube, läste bloggar och frågade folk i Manali hur tufft det här skulle vara.
Folk var tydliga med att det skulle vara fruktansvärt kallt och jag citerar " det kommer kännas som att bli skjuten i huvudet " (på grund av höjden)
Vi förberedde oss ordentligt med att köpa jackor, fleece byxor, huvudvärkstabletter, toa papper och allt som skulle tänkas behövas för vår resa.
Allt utom extra inneslang och pump!
Vi körde!
Första anhalt var Rothen Pass, hit åker indier och turister för att åka skidor. Längst vägen sträcker sig mil av små butiker (trä stall) med overaller, gummistövlar, fejk pälsjackor, skidor och allt du kan tänkas behöva till en dag i backen.
Det var inte utan missnöje vi såg backen när vi efter att ha kört fram och tillbaka upp längst lera, stenras, bilköer och snö.
Backens slut var vägen!?
Vi har ju alla erfarenheter av pulka/skid åkning och att backen slutar på en trafikerad väg (utan snö) vet vi alla slutar dåligt. Kunde blivit bra youtube material.
I vilket fall så ÄLSKAR indierna det och de köar kilometer vis för att komma till denna backe, inte för att åka i den smutsiga backen men för att "snap a pic" (ta ett foto)
Men det är ett magiskt Landskap utav svarta berg med vita toppar som möter oss som en panorama utsikt och sprider sig runt om kring oss.
Gräset har blivit grönt och snön som smält skapar stora vattenfall mitt i vägen , endel större än andra.
Det tog ca 15 kort innan jag insåg att minnet på min kamera var fullt, därav ipad bilder.
Någon timme senare blev vi ifatt körda av två indier, en kille och en tjej som egentligen skulle ha tagigt en annan väg till Leh med sin grupp på ca 15 personer.
Vägen dom skulle ha tagigt visade sig inte riktigt vara någon väg så dom fick haka på oss..
Vi stannade för att sova i Keylong, en av dom största byarna längst vägen.
Efter 10 timmars körning var vi helt slut och somnade innan solen hann gå ner.
Jak är ett stort buffel liknande djur som används i norra Indien, antagligen för att dom klarar kylan.
vi har sett någon enstaka i Manali men på den här resan har vi sett hundratals.
dom ger mjölk, kött, ost och mest av allt varma kläder.
Det ska visst vara inne med att stretcha på bilder
Rohtang pass skidbacke
Det mesta utav djur liv är flockar av hästar, jaks, får och åsnor
mat dags! På vägen har dom i regel 2 saker att välja på.
maggie nudels (snabb nudlar med en smak) och omelett.
man blir snabbt trött.
Sånna här sparkar står överallt längst vägen till Rohtang pass
jag tyckte den här utsikten var magnifik, ovetande om vad som komma skall.
Måååååånga timmar bak på en motorcykel, man underhåller sig så gott man kan.
Mycket snö bara är där. Det smälter överallt men här har den överlevt.
