gagve

Då åker vi snart i från Malaysia, imorgon förhoppningsvis.
Idag lyckades vi med reseptionistens hjälp komma upp i tid till att skaffa Thai visum, bra gjort av oss.
Vi skulle också beställt billjett till Phuket men när taxi chauffören körde oss till fel bussstation gav vi upp iden och bestämde oss för att ta det imorgon eftersom vi ändå måste hämte upp visumet.

Så vi har spenrat mesta dels av tiden i Kl med att Vandra runt i gigantiska varuhus och andra marknader, de blev endel köpt men inte så mycket änå, tur är väl det.

Idag ska vi träffa våra Malayer och åka till Ikea och äta svenska köttbullar. SMARRRR.
Kanske även hinner med en sen bio. Lyckans oss...

Vi har bott på samma ställe som vi bodde på för två år sedan.
Stället är nog det billigaste i stan det är ett mörkt rum på typ 3 Kvm med en säng, en fläkt och en spegel.
Den här gången fick vi även en skum Kines till granne på köpet.
Han väcker oss nästan varje morgon med sin flöjt som han spelar högt och sjunger med till, efter det går han fram och tillbaka i korridoren och läser någon gamal kinesisk text högt och tydligt.
Härlig snubbe:)

Dags för en dusch och sen IKEA, som vi har väntat..

Färgglada killar i Malaysia.

En flygande deo.



BOMSCHAKALAK

Framme i Kuala Lumpur, den stora staden.
Anlände i morse vid 4 tiden efter en KALL buss färd (jävla AC) tog oss till samma ställe vi var på för två år sedan.
Lite nyrenoverat är det allt men Reggae baren har inte börjat spela Reggae musik..

Vi har under hela dagen promenerat på China market och handlat lite this and that..


Trevlig helg och börja kommentera om någon nu läser det är alltid roligt:)

Palau Kapas Ön utan affärer, internet, tv och civilisation även om du faktiskt ser fastland från stranden känns det så
långt ifrån.
Vi blev lovade en billigare ö med billigare boende men jag tror helt enkelt att det inte finns någonstans i Malaysia.
Men vi hittade ett någolunda billigt allternativ, ett tält.
Vi betalar fortfarande ett över pris för det jävla tältet men inget slår hur mysigt det är när du ska lägga dig på
kvällen och du inte har något förutom myggnätet mellan dej och havet som ligger 2 sekunder bort.
Vi är också dom ända som bor på denna stranden förutom dom som äger den lilla restaurangen också den ändå som har öppet '
hela dagen under Ramadan.

Vi har redan varit här i sex dagar, imorgon är vår sista och då åker vi vidare till huvudstaden Kl.
Det var inte det som var planerat men för att spara pengar åker vi tidigare än planerat till Thailand.

dom första dagarna på ön spenderade vi mest i havet och på stranden, brände våra ryggar och dränkte oss i saltvatten
hela dagarna.
Dom första dagarna försökte vi oss på att fiska med vår egen utrustning men det gick inte alls lika bra som för ägaren
som fick upp säkert en 8 bläckfiskar en efter en.
Vi gav upp vår egen utröstning och övertalade tält ägaren att han skulle låna ut ett fiskespö gratis till oss efter ca
3 dagars tjat och en överänskommelse om att dom får hälften av vad vi får upp.
Så Dragan gick in för det med det tålamod som bara han har och kom faktiskt tillbaka med en STOR bläckfisk som vi festade
på den kvällen.

Stranden igemte våran ligger det en populär resort vid namn KBC hit kommer de flesta backpackars, det är ett mysigt ställe
som har rolig(dyr) mat och trevliga människor här hänger vi och dricker kaffe äter och tjatar med folk.
Ägaren av stället är halv svensk halv malay fast hans mor flydde Sverige för många herrans år sedan och faktiskt inte
ett stor fan av vårt avlånga land.

Han lånade iallafall ut snorklings utrustning till oss och vi gav oss ut för att upptäcka undervattens världen i Kapas.
Vi hade med oss vår undervattens kamera som vi köpt på planet till Malaysia som vi dock tagit med oss på alldeles för
djupt vatten så den har läckt lite men förhoppningsvis så får vi fram några as balla bilder.
Det var hur roligt som helst att snorkla så roligt att vi stannade i många timmar och brände våra bak ben ordentligt men
det spelade inte så stor roll det var fortfarande roligt tills Dragan såg en haj.
Helt plötsligt tar Dragan tag i min arm, hårdare än vanligt och pekar mot en silluet av något stort som flyter bort
från oss.
JAG VET att hajarna här inte är farliga och att dom är mer rädda för mig än vad jag är för dom men jag kunde bara inte
fortsätta. Planen var att simma över till den lilla ön som ligger väldigt nära men det är en egen ö med en liten strand'
och en resort där det kostar skjortan att bo på men tanken av att simma på så djupt vatten med hajar skrämde skiten ur
mig och även om jag försökte ca 3 gånger så var jag allt för rädd och vi slutade vår snorkling där, vilket kanske var bra
för hade vi stannat i längre så hade vi nog inte kunat sitta på våra röda bakben.

Så igår tänkte vi ta den lilla Jungel Traking du kan ta här på ön.
Den tar ca 1 timme och det ska visst finns massa olika vägar som tar mindre tid och som är lättare, vi hittade inte den
här vägen.
Stället som du kommer fram till är en liten bukt med typ ingentingt till höger om bukten är det vassa klippor och till vänster
finns det vassa klippor. En fransman förklarade för oss att det finns en väg som tar en halvtimme att gå tillbaka  så vi var
helt säkra på att den smidiga vägen måste vara över dom högra klipporna men ack vad fel man kan ha.
Vi började klättra på klipporna och eftersom jag hade med mig min kamera kunde vi inte simma oss förbi klipporna utan var tvugna
att klättra en liten bit och när det inte gick att klättra längre fick en av oss simma över till andra sidan och så fick vi
kasta över kameran till den andra och så vidare.
när vi kommit en bra bit på vägen och det inte längre fanns några klippor att klättra på funderade vi på att simma till
nästa klätterbara klippa, jag simmade först för att se om det var möjligt att vi kanske kunde se eller iallafall en bättre
klipp väg men när jag såg värre klippor än förut simmade jag tillbaka (och tappade min flippflopp på vägen) och sa till
Dragan att vägen ganska mycket tar slut här.

Det var bara att ta sig tillbaka till vart vi började. Det gick faktiskt ganska lätt att ta sig tillbaka men eftersom
att vi bara tog med oss en liter vatten och det tog slut innan vi ens kom till bukten var vi så otroligt törstiga..
Jag vägrade ge mig det måste finnas en annan väg så jag försökte mej på andra klippvägen som inte heller ledde någon satans.
Vi insåg vårt öde och begav oss tillbaka på samma väg vi kom från, vi var otroligt trötta efter vårt klippämventyr
och nu kom den värsta vägen upp någonsin.
Den går säkert 170grader rakt upp, det finns rep som du kan dra dej upp med så det hjälpte ju oss endel men sen väntade
djungel vägen som går upp och ner och upp och ner 1250m utan vatten.
Vi tog oss igenom det med 3 flippflopps och shorts lindade runt dragans fot.

När vi kom fram gick vi till första bästa restaurang för vatten och när dom såg oss såg dom möjligheten att ta extra betalt
för vattnet och jag fick ett gratis äpple för att jag såg ut som jag hade haft en tuff dag..

Väl framme tog vi oss ett dopp, åt mat och kollade på en film innan vi somnade gott efter en LÅNG dag.

Vår sista dag spenderar vi med sol och bad innan vi imån åker vidare till stor staden.
Vi har hittat många Malayer som ska guida oss genom staden det ska bli super kul.

 

BOMSCHAKALAK.....


 I väntan på att fisken ska nappa.

 När fisken nappat.

 hem ljuva hem.

 Va ere som kookasti??

 FÖRE

'

 EFTER!

Från Indien till Malaysia.

Cochin tog väl hand om oss och när vi skulle åka var jag nästan lite ledsen men då visste jag heller inte vad som vänta
oss och hur vi skulle säga hej då till Indien.

Vi kom tidigt till flygplatsen då vi träffade en Israel och hans Indiska Rigshaw driver vän som också skulle till
flygplasten samma dag så vi flöt med för en billig peng.
En enastående flygplats måste jag säga det är första gången vi inte fick gå in på flygplatsen mer än 2 timmar innan
planet skulle gå, så vi satt och väntade utanför tills vi fick komma in och när vi kommit in fick vi inte komma ut.

så ännu en gång satt vi och väntade tills vi fick komma in till tax-freen som jag väntat otroligt mycket MEN som allt
annat i Indien så ska dom skapa problem för oss.
Så killen bakom disken stämplar mitt pass men kollar extra länge på Dragans och han kallar på en annan kille som studerar
passet med honom.
Vi frågar om det är något problem men dom säger inget.
Dom kollar och diskuterar och till slut får vi veta att det är något problem men inte vad, klockan tickar och vi börjar bli
otåliga.
Efter säkert 20 långa minuter tog Indien tag i sig själv och förklarar att det fattas en stämpel i passet som vi inte
hade en aning om behövdes. Vi skulle ha fått den när vi åkte ut från Nepal.
Klockan tickar och tickar och nu börjar våra hjärtan hoppa.
Om vi missar detta planet betyder det att vi går över tiden på vårt visum, som betyder att vi kommer få betala löjligt stora
summor, att vi måste beställa nya biljetter som vi redan en gång tidigare varit tvugna att beställa om för en otroligt
löjlig summa och vi har ett plan i KL som vi kommer missa och förlora pengar även där.

När det är kanske 30 minuter kvar tills vi måste stiga ombord på planet medelar killen som sprungit runt med våra pass
att vi inte kommer komma på planet idag.
AJAJAJAJAJ..

Vi pratar med gubbar över hela flygplatsen och försöker förklara att vi faktiskt har allt vi behöver i passet och att
dom faaaaaaaan inte kan hålla oss kvar.
Nu är det tio minuter kvar tills vi måste gå på planet och från ingenstans stämplar killen passen och låter oss gå.
planet var en kvart försenat så vi han till och med köpa snickers på vägen.
Vi tackar gud för att han var med oss på Indiens egensärskilda flygplats och pustade ut när vi lämnade Indisk mark.

Det blev ingen sömn på 5 timmar flyg resan och heller ingen sömn under den 7 timmars långa väntan på nästa plan till
Kota Baru men däremot fick vi äta frukost på Mc Donalds och jag fick trycka i mig en säkert tre koppar kaffe.
Den här flyg turen gick bra den tog inte mer än 50 minuter och när vi landat med planet fanns allt klart för oss.
Vi delade taxi med två holländare och vägrade tro att båten var så dyr som dom sagt vi skulle defenetift ta en
slow boat som slutat gå för 3 år sedan.
så vi pungade fram stålarna och hamnade på Perhentian Island Long Beach.

WOW!
Jag har aldrig sett liknand. Det var mjölvita stränder med klar blått vatten och det var länge sedan vi såg solen lysa
som den lös den dagen.
Dragan var på Perhentian som består av en liten och en stor ö för 7 år sedan. Hans minne svek honom och han kom inte ihåg
vad stället han varit på hette så det fick bli long beach eftersom det skulle vara det billigaste.
Men han märkte direkt att det inte var den, inte heller var det Coral Bay som bara är 10 minuters promenad därifrån.
Han frågade en utav dom unga beach boys'en om det finns en dykinstruktör på ön som i sina unga år spelade i ett band som
hette Medecine..?
Tur att hans dementa minne inte svek honom totalt.. så visst faans det en mr.Mie.. fast på den stora ön och lika bra var väl det
eftersom Long beach var packad med weekend hippies (festande svenskar)

Det spelade faktiskt inte så stor roll eftersom att det inte fanns ett ända rum att få tag på, på någon utav stränderna.
Så vi fick betala en till löjlig summa för att ta oss över till stora ön och till stranden Fauna Beach vilket vi inte
ångrar för fem öre.
Efter att ha varit vaken i mer än 30 timmar var vi inte längre lika glada över vita stränder och blått hav eftersom att det
inte heller fanns rum på denna strand.
Eller det fanns rum som kostade ungefär 400kr natten vilket vi avböjde.

Vi åt middag för första gången sedan Mc Donalds frukosten och somnade på stranden. Det var kallt ack det var kallt.
Vi vaknade tidigt och åt frukost på stället vi lämnat våra väskor kvällen innan då berättade han att det fanns ett rum
ett dyrt rum men billigare än 400kr som vi tog utan att ens kolla på det.

sura över att vi betalat otroligt mycket för ett jävla rum tog vi vårt pick och pack och drog oss till rum 404 som
visade sig vara en Beach view hut. ännu en gång WOW! Vi hade huten som låg närmast stranden och även den dagen bjöd på
strålande solsken.
Vi njöt och mådde så bra i vårat dyra rum.
Där stannade vi en natt och förflyttade oss dagen efter till ett billigare rum utan beach view men det spelade ingenroll
eftersom att det ändå tar dej 8 sekunder att komma ner till havet.

Dagen vi flyttade in i vår icke så lyxiga bungalow fick vi Malay grannar.
Grannarna bestod av ca 8 as sköna killar i 20 års åldern så vi ägnade resten av dagen åt att hänga med dom.
Vi åt rekomenderad Malay mat, lekte lekar och tog oss till och med en öl (som förövrigt kostar mer än en måltid  på dessa
muslimska öar)
Det var en hel rolig kväll även om vi somnade ganska tidigt pg.a att jag skulle dyka dagen efter.
Dagen efter åkte snubbarna tillbaka till KL och lämnade oss på våran paradis ö, men tack till facebook för att vi kunde
snacka med dom och bestäma möte när vi kommer till KL.
'
Så dags för första dyket. Dragan förklarade att man brukar dyka på dagen och ha teori på kvällarna, så var det inte för
mig.
För att förbereda mitt första dyk lärde jag mig 3 viktiga undervattens tecken och sen var det på med Wet suiten och ut
och dyka.
Vi åkte till Long beach gick i vattnet, dragan följde med och dök för första gången på fem år.
Vilken upplevelse, det fanns inte så mycket att se och det var ganska dålig sikt men det är en helt annan värld där nere.
Alla fiskar, alla koraler och kuna andas under vatten är en otrolig upplevelse.
Jag tycket ända jag fixade det ganska bra även om Mie (dyk istruktören) höll i mig hela tiden.

Efter dyket fick jag en bok och Mie bad mig läsa första kapitlet sen sa han att vi skulle träffas på stranden vid 9 tiden
och röka Shicha (vatten pipa). Jag trodde ju självklart att vi skulle plugga igenom kapitlet som jag blev bedd att läsa men det visade
sig att jag hade fel och att han bara ville bjuda Shicha och umgås. Trevligt tyckte vi och trodde att jag skulle ha teorin
dagen efter men teorin kom aldrig inte heller provet som dom flesta brukar få göra MEN nu har jag dyk cert i allafall.

På ön spenderade vi all vår tid med att dyka, bada, sola, äta och bara njuta.
Konsten att inte gör någonting.
Vi ville inte läma ön, det gjorde ont i magen att sätta sig på båten och se den bästa ön vi någonsin varit på försvinna
bort efter 7 dagar.
Dock måste jag säga att priserna gjorde det lättare åka, om det hade varit Indien billigt tror jag att vi hade blivit kvar resten av månaden.

Så ännu en gång på resande fot och vårt mål var Kapas.
Så vi tog en buss i ca 3 timmar för att komma till en stor stad som jag inte minns namnet på efter det var vi tvugna att
ta ännu en buss i ca 30 min för att komma till Merang men när vi nått staden utan namn hade sista bussen och båten också
för den delen gått, vi bestämde oss för att sova på buss stationen för att spara in pengar och för att det fanns
Mc Donalds med gratis WiFi. det slutade faktiskt med att vi sov utanför Mc Donalds.
Vi båda sov riktigt gott och tog bussen tidigt nästa morgon.

BOMSCHAKALAK. 

 
 Vår lyxiga (och dyra) Bungalow.

 Cigg paus i allt vilande.

 Monkey Busenise..
Apan Charlie som sitter fast i ett snöre på stranden (varför heter alla apor Charlie och varför sätter dom honom i ett rep??)

En Bild säger mer än tusen ord.



 Evelinas lilla dyk instruktör Mie.

 Våra AS BALLA Malayer..

 Wich way?
                                                                                                      That way..

Sista dagen i Kochin är inget planerat förutom att skicka iväg vykorten som vi inte har skickat på 5 månader.
Men idag är dagen det ska ta tags i.

I Söndags (det känns konstigt att veta vilken dag man gjorde saker på) hyrde vi vespa och åkte färja över till
Vipkin en ö som ligger ca 5 minuters båt eller två broar i från Fort Cochin där vi bor.
Det var strålande solsken och lagom varmt, det var då vi insåg hur länge sedan det var vi hade fint väder.
Jag tror sista gången vi njöt av solsken var Nepal. Annars har det antingen varit för varmt, för kallt eller för
regning.
Söndagen kändes som första varma vår dagen i Sverige (fast aningen varmare) hela staden luktade annorlunda och
vi båda mådde så bra, det var en perfekt dag för moppe.

Det var dock inte en perfekt dag för att bada i havet vågorna var höga och strömarna starka men vad gör det när
solen lyser och himmlen är blå.

Vi åt och gled runt på ön ett par timmar sen tog vi bron över till Cochins stads sida för möjligen en bio men det fanns
bara Hindi filmer så vi struntade i det och strosade runt lite i stan.
Vi kollade in ett varuhus som bara hade elektroniska prylar ( som alla andra varuhus här i cochin) men på backsidan
hittade vi kebab rullar som vi åt oss mätta på och av slutade dagen med en båt tur på havet.

Igår besökte vi Back Waters. Det var väl lite därför vi kom till staten Kerala från första början.
Man kan hyra en hus båt och sova i den några nätter. Den åker sunt på en liten stor sjö som är om ringad av skog
och palmer.
Men när vi fick reda på att det kostade 5000 rp (800kr) per person att hyra den över en natt så bestämde vi oss för
att bara ta en endags tripp på en mindre båt så det gjorde vi.

450rp per person 7 timmar med en traditionell Kerala lunch.
Vi hade ännu en gång super fint väder. Vi satte oss längst bak med han som ror och styr och njöt av solen och den vackra
miljön.

Vi träffade en Israel som förklarade båt turen som ganska lam och det kan jag väl hålla med om.

Så sista dagen i Indien kräver väl en samanfattning.

Norra Indien: Norra Indien är bland det vackraste jag har sett.
Folk är trevliga inte alls så på som på många andra ställen. Det är mycket Tibitianer och Nepaliser dom är väldigt
vackra och har någon slags ro över sig som jag älskar. 
Det är relativt billigt och om jag kommer hit igen så åker jag absolut ännu mer norr ut.

Varanasi: är ett måste om du åker till Indien, staden har en otrolig sol uppgång som inte får missas och om man vill
fota Indier är staden perfekt.

Söder: Indien har inga som helst speciella stränder, nu har vi bara varit här under regn perioden så det har varit ganska
omöjligt att ta sig ett dopp men nej stränderna är inget att hurra för.
Annars tycker jag inte att söder har varit mycket annat än dyrt. Det är galet dyrt ju längre ner du kommer.

Indien: Indien är landet du inte kommmer hitta någonstans att vara själv på.
Även om du åker på motorcykel där det inte finns annat än ängar och träd kommer du hitta en eller fler Indier som
bara står. För det är mest det som gör, står. Jag tror dom har allt för mycket firtid...

Dom är väldigt på och framåt vilket väl inte alltid är en fördel ibland vill du bara vara för dej själv.

Dom har ingen aning om vad privatliv är vilket kanske inte heller är så konstigt med tanke på hur många dom är som delar
på detta land.

Indier är för det mesta glada, dom skrattar mycket och högt.
Dom flesta gör allt för dej och för att hjälpa dej.
Dom liter oftast på dig och även om dom går efter dig i affärerna så kan du komma dagen efter och betala om du inte
har tillräkligt med pengar på dig.

Indiska män kramas alldeles för mycket för mitt tycke.
Dom håller varandra i händerna kramas och tar på varandra för mycket. Det är vackert men vest läning som man är så
är man inte riktigt van vid detta.

Men om du är vill se något som du inte kommer se någon annan stans och uppleva en helt sjuk miljö,natur och folk
så åk till Indien.

Incredible India... 
  Dragans rekvesita under reklamfilmen.

 Det vaar väldigt roligt..

 Otroligt fina skor (Dragans tjejskor var finast)

 En av de föreställningar vi var på, traditionell Kerala dans..

Sista dagen i Indien.
Imorgon kl 17.00 sitter vi forhoppningsvis pa planet till Malaysia.
Jag har skrivit ett inlagg men externa fungerar inte har sa det kommer senare.


Hej da Indien.
Det har varit mer an intressant.