Dharamansala till Manali

tis 11 jun Klockan är snart halv tre på eftermiddagen och jag satte mig just på en balkong i okänd ort för att se på regnet/stormen som just slog oss.
Meningen var att vi skulle kört till Kullu idag men efter frukost kände sig David dålig, vi körde ändå men en bit på vägen spydde han och klarade inte köra mer..
 
Som tur var låg det ett hotell i närheten som mannen i receptionen propsade mycket och länge på att det var olagligt att sova 2 män och 1 kvinna i samma rum men efter ganska mycket övertalning så gick han med på det. Nu har både Dragan och David somnat och strömmen försvann med regnet..
Regnet bär med sig en tystnad, Indien som annars är så fullt av djur, människor och fordon blir plötsligt tyst.
 
 
Måste säga att David tagit Indien med en klackspark och klarar av allt hur bra som helst men en sak han absolut inte klarar av är alla tutor. Men vem gör? Seriöst så tutar folk HELA TIDEN!!!
Jag tror jag har kommit på svaret. Anledningen till att Indier är så lugna i livet, chanti chanti, måste ju vara för att dom tar ut all sin stress i trafiken.. Alla kör om alla, gärna köra vi om någon som kör om en lastbil på en väg gjord för en bil och en ko.
När vi ser att ett fordon är framför oss måste vi tuta, när vi närmar oss fordonet måste vi tuta, när vi är på väg att köra om tutar vi, när vi ser turister, när vi ser hundar, kor, kompisar, träd!
Otroligt otroligt jobbigt.
med det sagt ska jag nu skriva om vilken underbart fin väg vi har kört i dag.
 
 
 
 
 
 
 
 

Dharamansala

lör 8 jun
 
Vi har nått Dharamansala, vi har nått ett kallare klimat, vi har nått begen.
 
Vi lämnade Rishikesh tidigt på morgonen för att ta oss ca 500 km norr ut.  
Dagarna är så varma och resan var tung.
Vinden motorcykeln bidrar med känns dom varm eld som slängs mot ansiktet, vattnet blir kok hett på 2 och så fort man kliver av rinner svetten.
 
Första dagen spenderade vi många långa timmar på att ta oss till motorvägen som går mellan Dheli och Manali. 
På vägen dit var det dåliga vägar och många överbefolkade byar att ta sig igenom. 
 
David han under loppet av 60 minuter få punktering 2 gånger, som tur var så var båda gångerna precis utanför en verkstad (kanske inte så konstigt med tänkte på att verkstäder ligger med ca 3 meters mellanrum). 
 
Tröttna och slitna blev vi påminda om hur svårt det är att få tag i rum som utlänning när du befinner dig på platser utan utländska turister.
Till slut betalde vi mycket pengar så att vi alla 3 kunde sova i samma rum. 
 
 
 Dagen efter var vi alla lite piggare och tur var det eftersom det tog oss ca 2 timmar att köra ut ur staden.
 
När vi kom till början av berget vi skulle upp kände vi direkt skillnaden på vädret och det påverkade även folket som var mycket gladare och trevligre.
 
I mitten av berget var det våran tur att få punktering men för ca 50 kr så kommer en mekaniker och fixar däcket på plats.Upp kom vi alla välbehållna, glada och otroligt trötta.
 
 Man får passa sig så man inte kliver på hundar när man går i affären.
 
 
 Ja men om det är du som målat apan så tar jag gärna en tatuering.
 
 
 
Passerar en marknad
 
 
jag ursäktar det dåliga utbudet av bilder då alla är från ipaden 
 

 
 
 
 
 

Rishikesh

Det har blivit ett par dagar extra här i rishikesh.
Vi har fått vänta och letat efter motorcyklar men nu mina vänner är dom våra.

Två royald einfelds är inköpta och redo att ta oss många långa mil..

Det är så galet varmt men det är inte riktigt någon sol, det tar 2 minuter innan mitt huvud är dyngsurt men imån är planen att påbörja motorcykel resan till dharamansala och det ska förhoppningsvis bli kallare och kallare ju längre upp vi kommer..

Jag tar tillbaka min första rubrik och säger - Nu har resan börjat!!



RSS 2.0