Dharamansala till Manali

tis 11 jun Klockan är snart halv tre på eftermiddagen och jag satte mig just på en balkong i okänd ort för att se på regnet/stormen som just slog oss.
Meningen var att vi skulle kört till Kullu idag men efter frukost kände sig David dålig, vi körde ändå men en bit på vägen spydde han och klarade inte köra mer..
 
Som tur var låg det ett hotell i närheten som mannen i receptionen propsade mycket och länge på att det var olagligt att sova 2 män och 1 kvinna i samma rum men efter ganska mycket övertalning så gick han med på det. Nu har både Dragan och David somnat och strömmen försvann med regnet..
Regnet bär med sig en tystnad, Indien som annars är så fullt av djur, människor och fordon blir plötsligt tyst.
 
 
Måste säga att David tagit Indien med en klackspark och klarar av allt hur bra som helst men en sak han absolut inte klarar av är alla tutor. Men vem gör? Seriöst så tutar folk HELA TIDEN!!!
Jag tror jag har kommit på svaret. Anledningen till att Indier är så lugna i livet, chanti chanti, måste ju vara för att dom tar ut all sin stress i trafiken.. Alla kör om alla, gärna köra vi om någon som kör om en lastbil på en väg gjord för en bil och en ko.
När vi ser att ett fordon är framför oss måste vi tuta, när vi närmar oss fordonet måste vi tuta, när vi är på väg att köra om tutar vi, när vi ser turister, när vi ser hundar, kor, kompisar, träd!
Otroligt otroligt jobbigt.
med det sagt ska jag nu skriva om vilken underbart fin väg vi har kört i dag.
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0