gagve

Från Indien till Malaysia.

Cochin tog väl hand om oss och när vi skulle åka var jag nästan lite ledsen men då visste jag heller inte vad som vänta
oss och hur vi skulle säga hej då till Indien.

Vi kom tidigt till flygplatsen då vi träffade en Israel och hans Indiska Rigshaw driver vän som också skulle till
flygplasten samma dag så vi flöt med för en billig peng.
En enastående flygplats måste jag säga det är första gången vi inte fick gå in på flygplatsen mer än 2 timmar innan
planet skulle gå, så vi satt och väntade utanför tills vi fick komma in och när vi kommit in fick vi inte komma ut.

så ännu en gång satt vi och väntade tills vi fick komma in till tax-freen som jag väntat otroligt mycket MEN som allt
annat i Indien så ska dom skapa problem för oss.
Så killen bakom disken stämplar mitt pass men kollar extra länge på Dragans och han kallar på en annan kille som studerar
passet med honom.
Vi frågar om det är något problem men dom säger inget.
Dom kollar och diskuterar och till slut får vi veta att det är något problem men inte vad, klockan tickar och vi börjar bli
otåliga.
Efter säkert 20 långa minuter tog Indien tag i sig själv och förklarar att det fattas en stämpel i passet som vi inte
hade en aning om behövdes. Vi skulle ha fått den när vi åkte ut från Nepal.
Klockan tickar och tickar och nu börjar våra hjärtan hoppa.
Om vi missar detta planet betyder det att vi går över tiden på vårt visum, som betyder att vi kommer få betala löjligt stora
summor, att vi måste beställa nya biljetter som vi redan en gång tidigare varit tvugna att beställa om för en otroligt
löjlig summa och vi har ett plan i KL som vi kommer missa och förlora pengar även där.

När det är kanske 30 minuter kvar tills vi måste stiga ombord på planet medelar killen som sprungit runt med våra pass
att vi inte kommer komma på planet idag.
AJAJAJAJAJ..

Vi pratar med gubbar över hela flygplatsen och försöker förklara att vi faktiskt har allt vi behöver i passet och att
dom faaaaaaaan inte kan hålla oss kvar.
Nu är det tio minuter kvar tills vi måste gå på planet och från ingenstans stämplar killen passen och låter oss gå.
planet var en kvart försenat så vi han till och med köpa snickers på vägen.
Vi tackar gud för att han var med oss på Indiens egensärskilda flygplats och pustade ut när vi lämnade Indisk mark.

Det blev ingen sömn på 5 timmar flyg resan och heller ingen sömn under den 7 timmars långa väntan på nästa plan till
Kota Baru men däremot fick vi äta frukost på Mc Donalds och jag fick trycka i mig en säkert tre koppar kaffe.
Den här flyg turen gick bra den tog inte mer än 50 minuter och när vi landat med planet fanns allt klart för oss.
Vi delade taxi med två holländare och vägrade tro att båten var så dyr som dom sagt vi skulle defenetift ta en
slow boat som slutat gå för 3 år sedan.
så vi pungade fram stålarna och hamnade på Perhentian Island Long Beach.

WOW!
Jag har aldrig sett liknand. Det var mjölvita stränder med klar blått vatten och det var länge sedan vi såg solen lysa
som den lös den dagen.
Dragan var på Perhentian som består av en liten och en stor ö för 7 år sedan. Hans minne svek honom och han kom inte ihåg
vad stället han varit på hette så det fick bli long beach eftersom det skulle vara det billigaste.
Men han märkte direkt att det inte var den, inte heller var det Coral Bay som bara är 10 minuters promenad därifrån.
Han frågade en utav dom unga beach boys'en om det finns en dykinstruktör på ön som i sina unga år spelade i ett band som
hette Medecine..?
Tur att hans dementa minne inte svek honom totalt.. så visst faans det en mr.Mie.. fast på den stora ön och lika bra var väl det
eftersom Long beach var packad med weekend hippies (festande svenskar)

Det spelade faktiskt inte så stor roll eftersom att det inte fanns ett ända rum att få tag på, på någon utav stränderna.
Så vi fick betala en till löjlig summa för att ta oss över till stora ön och till stranden Fauna Beach vilket vi inte
ångrar för fem öre.
Efter att ha varit vaken i mer än 30 timmar var vi inte längre lika glada över vita stränder och blått hav eftersom att det
inte heller fanns rum på denna strand.
Eller det fanns rum som kostade ungefär 400kr natten vilket vi avböjde.

Vi åt middag för första gången sedan Mc Donalds frukosten och somnade på stranden. Det var kallt ack det var kallt.
Vi vaknade tidigt och åt frukost på stället vi lämnat våra väskor kvällen innan då berättade han att det fanns ett rum
ett dyrt rum men billigare än 400kr som vi tog utan att ens kolla på det.

sura över att vi betalat otroligt mycket för ett jävla rum tog vi vårt pick och pack och drog oss till rum 404 som
visade sig vara en Beach view hut. ännu en gång WOW! Vi hade huten som låg närmast stranden och även den dagen bjöd på
strålande solsken.
Vi njöt och mådde så bra i vårat dyra rum.
Där stannade vi en natt och förflyttade oss dagen efter till ett billigare rum utan beach view men det spelade ingenroll
eftersom att det ändå tar dej 8 sekunder att komma ner till havet.

Dagen vi flyttade in i vår icke så lyxiga bungalow fick vi Malay grannar.
Grannarna bestod av ca 8 as sköna killar i 20 års åldern så vi ägnade resten av dagen åt att hänga med dom.
Vi åt rekomenderad Malay mat, lekte lekar och tog oss till och med en öl (som förövrigt kostar mer än en måltid  på dessa
muslimska öar)
Det var en hel rolig kväll även om vi somnade ganska tidigt pg.a att jag skulle dyka dagen efter.
Dagen efter åkte snubbarna tillbaka till KL och lämnade oss på våran paradis ö, men tack till facebook för att vi kunde
snacka med dom och bestäma möte när vi kommer till KL.
'
Så dags för första dyket. Dragan förklarade att man brukar dyka på dagen och ha teori på kvällarna, så var det inte för
mig.
För att förbereda mitt första dyk lärde jag mig 3 viktiga undervattens tecken och sen var det på med Wet suiten och ut
och dyka.
Vi åkte till Long beach gick i vattnet, dragan följde med och dök för första gången på fem år.
Vilken upplevelse, det fanns inte så mycket att se och det var ganska dålig sikt men det är en helt annan värld där nere.
Alla fiskar, alla koraler och kuna andas under vatten är en otrolig upplevelse.
Jag tycket ända jag fixade det ganska bra även om Mie (dyk istruktören) höll i mig hela tiden.

Efter dyket fick jag en bok och Mie bad mig läsa första kapitlet sen sa han att vi skulle träffas på stranden vid 9 tiden
och röka Shicha (vatten pipa). Jag trodde ju självklart att vi skulle plugga igenom kapitlet som jag blev bedd att läsa men det visade
sig att jag hade fel och att han bara ville bjuda Shicha och umgås. Trevligt tyckte vi och trodde att jag skulle ha teorin
dagen efter men teorin kom aldrig inte heller provet som dom flesta brukar få göra MEN nu har jag dyk cert i allafall.

På ön spenderade vi all vår tid med att dyka, bada, sola, äta och bara njuta.
Konsten att inte gör någonting.
Vi ville inte läma ön, det gjorde ont i magen att sätta sig på båten och se den bästa ön vi någonsin varit på försvinna
bort efter 7 dagar.
Dock måste jag säga att priserna gjorde det lättare åka, om det hade varit Indien billigt tror jag att vi hade blivit kvar resten av månaden.

Så ännu en gång på resande fot och vårt mål var Kapas.
Så vi tog en buss i ca 3 timmar för att komma till en stor stad som jag inte minns namnet på efter det var vi tvugna att
ta ännu en buss i ca 30 min för att komma till Merang men när vi nått staden utan namn hade sista bussen och båten också
för den delen gått, vi bestämde oss för att sova på buss stationen för att spara in pengar och för att det fanns
Mc Donalds med gratis WiFi. det slutade faktiskt med att vi sov utanför Mc Donalds.
Vi båda sov riktigt gott och tog bussen tidigt nästa morgon.

BOMSCHAKALAK. 

 
 Vår lyxiga (och dyra) Bungalow.

 Cigg paus i allt vilande.

 Monkey Busenise..
Apan Charlie som sitter fast i ett snöre på stranden (varför heter alla apor Charlie och varför sätter dom honom i ett rep??)

En Bild säger mer än tusen ord.



 Evelinas lilla dyk instruktör Mie.

 Våra AS BALLA Malayer..

 Wich way?
                                                                                                      That way..