20 Augusti

Palau Kapas Ön utan affärer, internet, tv och civilisation även om du faktiskt ser fastland från stranden känns det så
långt ifrån.
Vi blev lovade en billigare ö med billigare boende men jag tror helt enkelt att det inte finns någonstans i Malaysia.
Men vi hittade ett någolunda billigt allternativ, ett tält.
Vi betalar fortfarande ett över pris för det jävla tältet men inget slår hur mysigt det är när du ska lägga dig på
kvällen och du inte har något förutom myggnätet mellan dej och havet som ligger 2 sekunder bort.
Vi är också dom ända som bor på denna stranden förutom dom som äger den lilla restaurangen också den ändå som har öppet '
hela dagen under Ramadan.

Vi har redan varit här i sex dagar, imorgon är vår sista och då åker vi vidare till huvudstaden Kl.
Det var inte det som var planerat men för att spara pengar åker vi tidigare än planerat till Thailand.

dom första dagarna på ön spenderade vi mest i havet och på stranden, brände våra ryggar och dränkte oss i saltvatten
hela dagarna.
Dom första dagarna försökte vi oss på att fiska med vår egen utrustning men det gick inte alls lika bra som för ägaren
som fick upp säkert en 8 bläckfiskar en efter en.
Vi gav upp vår egen utröstning och övertalade tält ägaren att han skulle låna ut ett fiskespö gratis till oss efter ca
3 dagars tjat och en överänskommelse om att dom får hälften av vad vi får upp.
Så Dragan gick in för det med det tålamod som bara han har och kom faktiskt tillbaka med en STOR bläckfisk som vi festade
på den kvällen.


Stranden igemte våran ligger det en populär resort vid namn KBC hit kommer de flesta backpackars, det är ett mysigt ställe
som har rolig(dyr) mat och trevliga människor här hänger vi och dricker kaffe äter och tjatar med folk.
Ägaren av stället är halv svensk halv malay fast hans mor flydde Sverige för många herrans år sedan och faktiskt inte
ett stor fan av vårt avlånga land.

Han lånade iallafall ut snorklings utrustning till oss och vi gav oss ut för att upptäcka undervattens världen i Kapas.
Vi hade med oss vår undervattens kamera som vi köpt på planet till Malaysia som vi dock tagit med oss på alldeles för
djupt vatten så den har läckt lite men förhoppningsvis så får vi fram några as balla bilder.
Det var hur roligt som helst att snorkla så roligt att vi stannade i många timmar och brände våra bak ben ordentligt men
det spelade inte så stor roll det var fortfarande roligt tills Dragan såg en haj.
Helt plötsligt tar Dragan tag i min arm, hårdare än vanligt och pekar mot en silluet av något stort som flyter bort
från oss.
JAG VET att hajarna här inte är farliga och att dom är mer rädda för mig än vad jag är för dom men jag kunde bara inte
fortsätta. Planen var att simma över till den lilla ön som ligger väldigt nära men det är en egen ö med en liten strand'
och en resort där det kostar skjortan att bo på men tanken av att simma på så djupt vatten med hajar skrämde skiten ur
mig och även om jag försökte ca 3 gånger så var jag allt för rädd och vi slutade vår snorkling där, vilket kanske var bra
för hade vi stannat i längre så hade vi nog inte kunat sitta på våra röda bakben.


Så igår tänkte vi ta den lilla Jungel Traking du kan ta här på ön.
Den tar ca 1 timme och det ska visst finns massa olika vägar som tar mindre tid och som är lättare, vi hittade inte den
här vägen.
Stället som du kommer fram till är en liten bukt med typ ingentingt till höger om bukten är det vassa klippor och till vänster
finns det vassa klippor. En fransman förklarade för oss att det finns en väg som tar en halvtimme att gå tillbaka  så vi var
helt säkra på att den smidiga vägen måste vara över dom högra klipporna men ack vad fel man kan ha.
Vi började klättra på klipporna och eftersom jag hade med mig min kamera kunde vi inte simma oss förbi klipporna utan var tvugna
att klättra en liten bit och när det inte gick att klättra längre fick en av oss simma över till andra sidan och så fick vi
kasta över kameran till den andra och så vidare.
när vi kommit en bra bit på vägen och det inte längre fanns några klippor att klättra på funderade vi på att simma till
nästa klätterbara klippa, jag simmade först för att se om det var möjligt att vi kanske kunde se eller iallafall en bättre
klipp väg men när jag såg värre klippor än förut simmade jag tillbaka (och tappade min flippflopp på vägen) och sa till
Dragan att vägen ganska mycket tar slut här.

Det var bara att ta sig tillbaka till vart vi började. Det gick faktiskt ganska lätt att ta sig tillbaka men eftersom
att vi bara tog med oss en liter vatten och det tog slut innan vi ens kom till bukten var vi så otroligt törstiga..
Jag vägrade ge mig det måste finnas en annan väg så jag försökte mej på andra klippvägen som inte heller ledde någon satans.
Vi insåg vårt öde och begav oss tillbaka på samma väg vi kom från, vi var otroligt trötta efter vårt klippämventyr
och nu kom den värsta vägen upp någonsin.
Den går säkert 170grader rakt upp, det finns rep som du kan dra dej upp med så det hjälpte ju oss endel men sen väntade
djungel vägen som går upp och ner och upp och ner 1250m utan vatten.
Vi tog oss igenom det med 3 flippflopps och shorts lindade runt dragans fot.

När vi kom fram gick vi till första bästa restaurang för vatten och när dom såg oss såg dom möjligheten att ta extra betalt
för vattnet och jag fick ett gratis äpple för att jag såg ut som jag hade haft en tuff dag..

Väl framme tog vi oss ett dopp, åt mat och kollade på en film innan vi somnade gott efter en LÅNG dag.


Vår sista dag spenderar vi med sol och bad innan vi imån åker vidare till stor staden.
Vi har hittat många Malayer som ska guida oss genom staden det ska bli super kul.

 

BOMSCHAKALAK.....


 I väntan på att fisken ska nappa.

 När fisken nappat.

 hem ljuva hem.

 Va ere som kookasti??

 FÖRE

'

 EFTER!


Kommentarer
Postat av: Natta

Varför känns det väldigt typiskt dig att tappa en sko? haha:D

Ljuvliga bilder!

2010-08-21 @ 14:20:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0