gagve

Nagra dagar har paserat i Darjeeling. Vi har for det mesta faktiskt haft daligt vader, det har regnat och varit molingt alla dagar utom en..
Det ar inte sa att du inte kan ga ut men det ar forbaskat kallt nar du ska sova. vi har tva STORA tacken 2 filtar och jag sover for jamnan med kladerna pa.

Vi har annars varje dag vi varit har gatt pa marknaderna. herregud vi blir aldrig matta pa marknader aven om dom bara har javla skit som vi igentligen inte vill ha alls men igar hade vi var forsta marknads fria dag, det var ite riktigt vart val utan allt var stangt pga strejk igar.

Har vi inte haft tillrakligt med strejk pa den har resan?
Stallet vi befinner oss pa heter Darjeeling, Darjeeling distriktet ar stort och deras "kommun" kallas for Gorkhaland.
Vad jag har forstat sa vill dom att Gorkhaland ska separeras fran Indien och att dom ska ha mer rattigheter.
Det finns tva partier och det ena gick med pa vad staten erbjod dom (vet inte vad det var) och det andra partiet lacka och mordade deras ledare.
Han var skyddad av poliser och militarer mitt pa ljusa dagen kommer nagon fram och knivmordar snubben sa innan vi kom hit var det strejk mest hela tiden nu har det gatt over ganska mycket det var endast igar det var stangt.

Vi ville ocksa skaffa ett nytt simkort eftersom att vart skit kort drog 494rp (80kr) nar dragan pratade med sin mamma i 59sec.
Vi givk till deras kontor och begarde pengarna tillbka men dom svarar oss att i den regionen du koper ditt kort kostar det extra men om du aker utanfor sa far du betala en stor avgift. AHH! Grejen med Indien ar att det ar ingen som informerar dej om detta innan du koper dit kort utan sant far du reda pa nar du haft det i over en manad.
Vi ska iallfall skaffa oss ett Vodaphone (betydligt billigare) och for att skaffa ett Vodaphone simkort maste vi ha ett intyg fran var hotel agere som sager att vi bor pa hans hotel, han och hans trakitga javla personal har varit sjukt otrevliga hela var vistelse har. jag fragade om en kopp tee kl 20.00 pa kvallen men det var imposseble,
Dragan fragde vid 10.00 om Freid rice chiken: Impossoble.
Dom har en ratt pa hela menyn och det ar kinesisk nuddel soppa.

I vart fall sa vill han inte ge oss detta intyget eftersom att nagon blev mordad och skulle dom lyssna av var telefon och vi skulle gora nagot sa skulle han fa skit for det.
AHHH! annu en gang gar han mej pa nerverna.
men vi har kommit pa att iman ska vi betala allt som ska betalas och be om ett kvitto, ett kvitto raker for att det ska godkannas.
Tji fick han!. ;P

Ska forsoka skicka hem ett paket idag, vi har forsokt det i ett par dagar men idag ska vi ta tag i det.


Grattis Gunilla och Milena pa morsdag.

bomschakalak

Dag 1: Den utan karta.

Planen var att vi skulle åka redan vid fyra tiden på morgonen den 21 men motorcyklen drog ut på tiden så vi kom inte
i säng förens sent på natten och bestämde att det är säkrare om vi åker senare på dagen.
Vid 3 tiden på eftermidagen lämnade vi Varanasi och begav oss ut på vårt äventyr.
Vi hade inte en aning om vart vi skulle men tänkte att vi säkert kan fråga oss fram, fel hade vi.
Indier är inte dom säkraste att lite på när det gäller väg beskrivning eller antall Km, vi hade tänkt att åka till
Budgaja (där Buddha satt under sitt träd i X antall år) men så långt kom vi inte.
Vi hamnade ovanför staden och när mörkret började göra sitt intrång bestämde vi oss för att ta in på hotell och
sova tidigt så vi kan starta nästa dag tidigare.

Vi hittade hotell med Ac, balkong och Tv för 350 Rp vilket är väldigt billigt. Somnade gott för natten och första dagen
på äventyret gick otroligt bra.

Dag 2: Den med folket som Gud glömde.

4 på morgonen vaknade vi och begav oss från staden jag inte minns namnet på.
Vi följde motorvägen och åkte genom hundratals små byar, folket i små byarna har nog adrig sett turister innan och det
är kul att stanna och ta en Chai där hela byn samlas och kollar på dej. Det finns oftast någon människa som kan några
ord engelska och dom vill hemskt gärna prata. Man märker skillnaden på storstad människor och dessa, hur mycket du
än försöker att ge dom pengar för teet du just drack tar dom inte emot det.

När vi bestämt oss för att åka till Patna blev det många timmar på motorcykel och rumpan började ta stryck men det
glömde vi snabbt när vi kom fram till den äckligaste staden jag någonsin besökt.
Patna är en stor stad för Indiska turister. Staden var stor och vad det såg ut som någolunda rik, dom hade
shoping mals, orginal märkes affärer och lyxiga hotel det dom saknade var trevliga och väl uppfostrade människor.
Vid det här laget är vi ju vanna vid att folk stirrar men här stirrar dom inte för att dom är nyfikna här stirrar dom
av ilska och avundsjuka.
Vi ville ta tåget med motorcyklen till Darjeeling för att komma dit snabbare så vi åkte till tåg stationen och
kollade om det var möjligt väl där får vi reda på att det skulle kosta oss en del och det kunde ta upp till 3 dagar
innan den kom fram till en stad som ligger 50km från Darjeeling.

Väl på tåg stationen samlades säkert än 50 personer runt oss och stirrade, ingen sa någonting och ingen log.
Några tapra frösök med att säga Namaste till dom sura människorna misslyckade och vi försökte shasa i väg dom men dom
gick då ingenstans.
 
Vi kunde ju inte komma ifrån staden så vi letade hotel, inte ett förbanat hotel hade rum. Folk följde efter oss
och folk gick in i vår packning under tiden vi åkte.
Det kom fram ett par äldre engelsk pratande män och en av dom visade oss vägen till det billigaste hotel han visste
Det var också det snuskigaste hotel som fanns i den staden, folket där inna var skit skumma och frågade om vi hade
penga problem för att vi kom till deras ställe. Dom ändrade priser hur dom ville och alla var allmänt o sköna.
Vi hade tänkt att stanna två dagar men bestämde oss för att åka så tidigt som möjligt dagen efter.

Den kvällen låg vi och pratade och P.g.a den här jävla staden var vi nästan redo att sälja motorcyklen och lämna Indien
jag har aldrig känt mig så osäker och rädd i någon stad i Indien förr.
Vi samlade oss och bestämde att vi skulle ge det ett försök och tur var väl det.

Dag 3: Den med horhuset.

4 på morgonen begav vi oss vidare mott vårt mål kvällen innan hade vi till och med målat upp en karta och gjort en plan
på vart vi skulle. Vi hittade de största städerna och räknade ut att det skulle ta oss ungefär 2 dagar till att komma
till Darjeeling. Så off we go.

Vi var framme i Barauni vid 12 tiden och då var vi helt slut, vi stande till lite utanför och tog var sin vatten.
Det var en liten restaurang och där inne hade dom små trä sängar som man kan få sova i. Dragan la sig i sängen och
jag under ett träd och så somnade vi i någon timme. På restaurangen var dom trevliga och alla samlades inte runt oss
och kollade utan att säga något.
På hotel jakt ännu en gång vi hittade hotel för 500 Rp (i vanliga fall betalar vi 150-250 Rp) Vi tackade nej låt mej nu säga
att detta rum hade fläkt tv, badrum och stora sängar.
vi letade vidare i ännu en vidrig stad, skitigt, mycket traffik och ännu en gång samlas alla för att kolla på dej , iakta dej
och allt utan leende och ord.

Vi var trötta och bestämde oss för att ta det sketna rumet som vi senare märkte inte hade någon fläkt, något badrum på
rumet och myror i sängen.
Fläkt va No problem och vi hittade en kastrull i rumet som fick bli vår toalett.
Vi tog oss en dusch, tvättade våra kläder och när vi var klara kom en man som kunde säga några få ord på engelska och
ville prata. Han skulle köpa fläkt till oss och undrade om det var något annat vi behövde.

När han kom tillbaka hade han köpt fläkt, vatten och en vatten melon.
Inder har inte rikigt något privat liv kanske inte så konstigt med tanke på hur många miljoners miljoner Indier det finns
men dom kan heller inte riktigt förstå att vi vill ha privat liv.
Fläkt snubben tjadade sönder våra huvuden med sina få ord engelska och resten Hindi. Han fick inte ihop fläkten och sa att en
elektriker skulle komma om ungefär en timme.
Allt på detta ställer var snuskigt. Det var så fruktansvärt skitigt att det nästan börja klia bara man kom in i rumet.
Snåla som vi är stanna vi kvar.
Fläkt-snubben släppar med Daragan i korridoren och säger att det var något viktigt när dom kom ut visar honom en kvinna och
 berättar för Dragan att hon kommer hit ofta och att hon kommer med olika män, detta berättar han framför henne.
Rumet hon kommer ut ur har en STOR blöt fläkt mitt på sängen och manen som var där inne med henne tände en cigg, lutade sig
mot dörr karmen och glode nöjt på Dragan.
vi har hamnat på ett horhus. Inte konstigt att dom inte har fläkt eller toalett på detta stället folk bor där bara några timmar.

Fläkt-snubben börja strula med fläkten och säger att det inte kommer någon elektriker och att vi måste vänta, men vi vill sova
klockan börjar bli 8 och vi ska upp redan vid 3 tiden.
Under tiden vi väntar sitter jag och läser i sängen och får bet över hela mig, jag trodde det var mygg så jag smetar på myggkräm
men ser snart att det är myror i den jävla sängen.

Ännu en gång får vi skrika på fläkt-snubben och han häller något pulver undermadrassen som ska hjälpa.
Vi sa att vi skulle åka därifrån om inte fläkten ordnades nu och vips så var det fixad och vi fick sova med kläderna på
och på våra egna filtar, det blev inte många timmars sömn och kl 3.30 står fläkt-snubben utanför dörren och knackar.
Han och den äldre mannen som äger hotelet vill att vi ska stanna en natt gratis och gå på ett bröllop med dom,
OH NEEEEEEEJ. inte om dom hade betalt oss hade vi stannat på det jävla hor huset en natt till.
Han märkte att jag hatade honom och sa till mig hela tiden - Sister, sister Problem?.
Han irreterade mig sönder och saman och vi stack så snabbt vi kunde.

Dag 4: Den med punkteringen.

Vi han nog inte komma mer än 15Km innan vi märkte att vi fått punktering på bakdäcket, det finns mekaniker var 10 m vanligtvis
men inte här inte.
Däcket var helt platt så vi fick helt enkelt leda motorcykeln en Km, den här hojen väger över 150 kg och vi har väskor på som
väger en hel del dom också. Vi svettade oss igenom det men ingen på detta stället kunde hjälpa oss med vårt problem,
Dragan fick åka till närmsta stad och hämta en mekaniker dom kunde ta med sina verktyg och hjälpa oss, under tiden somnade jag
på en sten och där var vi fast i ca 3 timmar.

Däcket klart och vi fortsatte. Det hade regnat och var kallt när vi åkte men ju längre och längre vi åkte märkte vi hur mycket
trevligare folket blev, folk log och hälsade när vi svichade förbi. det fick oss på mycket bättre humör.
På vägen såg vi kilometer efter kilometer med majs fält och jag tänkte på Fanny som önskade att jag skulle ta med
majskolvar hem från Indien.
Vi hade bestämt oss att hellre släga extra pengar på ett fint hotel än att hamna på ännu ett horhus och det gjorde vi denna
gången.
Ännu en gång är det super svårt att få tag på hotel allt var full bokat, jag hittade en sketet hotel som ville ha allt för
mycket för det rum han erbjöd oss men vi hittade också en engelsk talande kille som ville hjälpa oss att hitta någonstans att sova,
han förklarande att hotelen inte vill ha turister i sina rum det är därför dom säger att dom inte har rum.
Va fan är det för hotel som inte vill ha turister, det förklarade ju faktiskt endel om vårt hotel probelm i tidigare städer.

Vi hittade ett ställe där vi fick slänga 500rp på ett rum med tv och toalett vi tog det och somnade skönt.

Dag 5: Den med kyrkan.

Det här var dagen vi skulle nå vårt mål och allt gick som planerat.
Darjeeling ligger 2200 m över havet det ligger alltså på toppen av ett berg. På vägen dit började vi se tee odlingar,
mils långa tee odlingar där kvinnor gick runt och plockade och allt luktade frescht och grönt.
Darjeeling har världens dyraste tee och det sägs att det ska vara det bästa, här får dom ut endast 400Kg på ett hektar och
i vanliga fall får man ut över 1000. Dom plockar endast de två bladen längst upp på plantan och det är det dom sedan blir
deras berömda tee.

Vi kunde inte tro våra ögon när vi åkte uppåt. Allt är grönt allt är tyst små byarna på väg upp har små små trä hus i alla
regnbågens färger och folk är helt sjuk glada och trevliga.
Med lite miss öden som att Dragan glömde sin lilla väska flera km tillbaka och var tvungen att åka tillbaka drog ut lite på
tiden men vi hade ändå gott om tid tyckte vi.

Att åka upp för detta berg är oförklarnigt. det går inte beskriva med ord vad vi sett. Vi glider igemte målnen, genom
målen och här har moder natur spenderar extra mycket tid.
Vi stannade och tog kort vid en liten by och blev inbjudna på the utav en äldre man som höll på att bygga hus vid vägen.
Vi pratade en stund och sen begav vi oss vidare.
han rådde oss till att inte åka till Darjeeling nu utan sova i närmaste stad, hans anledning framgick inte rikigt pga den rosliga
engelskan, vi tog honom inte på allvar och fortsatte.
Ju längre upp vi kom och ju mer solen började försvinna desto kallare blev det. Det blev så kallt att vi var tvugna att stanna
för att ta på oss mer kläder, vi frågade efter hotel med det fanns inte och en liten flicka stanade till och sa att vi inte
borde åka till Darjeeling p.ga av demostrationer. INTE MER DEMOSTRATIONER TACK.

Hon berättade att det fanns en kyrka som vi kanske kunde få sova i, utan några andra riktiga lösningar gick vi upp till
kyrkan och frågade prästen om vi kunde få övernatta hos dom.
Mannen som öppnade dörren verkade skeptiskt och han frågade de andra om det var okej han kom tillbaka med en annan präst
som välkommande oss och sa att det skulle gå bra att sova där.
Vi var tvugna att säga att vi var gifta så vi skulle få sova i samma rum. Dom gav oss ett eget rum med tre sängar och ett hanfat
I kyrkan bodde en hel del män och kvinnor som studerade till att bli präst och vi fick äta med dom, så när vi ska sätta oss
samlas dom alla och en av prästerna ställer sig upp och vällkomnar oss, dom alla skrattar och ler och vi får en stor applåd.
Vid vårt bord var vi tre stycken som åt och det fanns mat för 50, ris, grönsaker, fisk, soppa, bröd och mycket mer.
vi åt så mycket vi kunde och dom tryckte på oss 4 bananer som dom tyckte vi skulle ta med oss..

Jag måste säga att det känndes fruktansvärt skumt att övernatta i en kyrka men massa präster.
Efter maten somnade vi och sov gott, på morgonen ville vi åka så snabbt som möjligt och så vi slängde på oss våra grejer och
gick. Vi var helt säkra på att dom skulle säga något i stil med " vi vill inte ha pengar men om ni vill lägga en donation"
Men ingen sa något och vi åkte vidare med lite bättre samvete över att vi slängt dyra pengar på hotel hela motorcykelresan.

Äntligen i Darjeeling och jag måste säga att hela det här är det bästa på hela resan.
Vi har inte sett oss så mycket omkring ännu men vi har ett hotel på toppen av berget och utsickt ut över moln täckta
berg och dalar.
Det är sjukt kallt här, som en höst dag i sverige men jag tänker då inte klaga allt är bättre än Varanasi.

Bomshakalak.

 

Har legat och tryckt pa datorn ett bra tag och fatt till en resumering utav var motorcykel semester men har inte fatt med mej den till internet annu sa sa snart som mojligt ska vi lagga ut den och bilder..

for ovrigt har vi det sjukt bra och mar sjukt bra.. pussss

Jag ursäktar mitt senaste vrede inlägg och fortsätter med att jag nu är på bättre humör.
Vi reste från Nepal den 14 Maj, Dragans födelsedag. (grattis)

Sjukt vad lite koll dom har över gränsen, om dom inte hade vinkat in oss hade vi nog missat att få en stämpel.
Vi träffade faktiskt en tjej som hade missat att få en stämpel, hon var i Nepal i två dagar innan hon kom på att hon
nog behöver en. hon fick betala böter och människorna kunde inte förstå hur detta kunde hänt.
Det finns en skylt där det står Wellcome to India när du går förbi den börjar en helt vanlig stad och i en liten
shop lite längre fram sitter det några gubbar som ger dig stämpel.

I vart fall tog vi bussen till Sunali (napliskt) och sedan en buss till för att komma till gränsen efter det tog
vi ännu en buss till Ghorkapur, där Dragan desperat letade efter motorcykel efter mycket letande bestämde vi oss för
att åka till Varanasi. Det var mest jag som tjatade för att jag ville shopa billigt men ack ack ack att jag fick
ångra mitt tjatande.
Dom sa att tåget skulle ta ca 3 timmar efter 7 timmar var vi framme. Jag tror inte ens Indierna klarar av den här
varmen, jag har sett många som står och skriker på varandra inga slagsmål men man hör klart och tydligt att dom ar
arga. Jag tror inte jag har sett arga Indier innan faktikskt.

Vi åkte tillbaka till Elvis Guest House där vi varit för 3 månader sedan. Samma gamla människor fast inte alls lika
roliga turister som förra gången.
Ägaren till stället kallas Lala och är en över medelåldrig gubbe med stor mage och halv skalligt huvud.
Han tuggar ständigt på Pan som är löv med någon slags nöt i och när man tuggat detta länge nog blir dina tänder
röd eller ja hela din mun blir röd och dom får sjukt mycket saliv i munen så man hör inte vad dom säger.
Dom säger att det är typ istället för en cigg så vi bestämde oss för att pröva.
Dragan tyckte det var gott, jag där emot höll på att spy sprang till toan och spottade ut skiten.

Vi fick vårt gamla rum på botten våningen, ett stort rum med fönster påtvå väggar och någorlunda fin toalett
Dagen efter vaknar vi av svett attacker, det är så varmt.
Dagarna är upp till 49 grader varma och kvällarna är inte mycket kallare dom. Det hjälper inte att ha på fläkten
luften som cirkulerar i rumet är vamrt.
Vi duschar minst 3 gånger varje natt för att kunna sova och har alla fönster öppna för att få in lite luft.
Problemet med att ha fönstret öppet är att alla som går förbi kollar in på oss.
Så vi fick byta rum till en våning upp det här rummet är mindra har bara fönster på en sida och har ingen
toalett stol.
Jag har inte jätte problem att sova när det är varmt, jag brukar gilla det men Dragan däremot är helt tvärt om.
Första natten i det nya rummet sov han ca 2 timmar, vi fick en extra liten fläkt som faktiskt hjälpte oss men
problemet med den är att den fungerar endast när det finns el och det gör det väldigt sällan.

I vart fall så hjälpte dom oss att hitta en motorcykel vi kollade på många men till sist köpte vi en av Lalas vän.
den kostade 24.000 Ruppies (ca 4000kr) vilket är lite väl mycket men när vi säljer den får vi förhoppningsvis
tillbaka större delen av pengarna. 
Det var lite som behövde fixas med den och står han vi köpte den för.
Vi ville åka från Varanasi så snabbt som möjligtmen den här snubben värkade inte förstå det.
Två dagar i rad kommer han och hämtar motorcyklen, är borta 1-2 timmar och när han kommer tillbaka är inget fixat
med den.
Grejen med Indier är att dom alltid tycker att det är "No Problem"
Igår skulle han komma hit kl 18.00 men kom inte så vi grymt arga och jag som nästan gråtit ögonen ur mig för att
det är så varmt har inget tålamod kvar för någonting.
Vi sa till honom att om inte den är fixad oxh klar för att åka imorgon så vill vi inte ha den.

Jag var sjukt irreterad igår såååååååå trött på Indien och Indier.
Jag ville åka till marknaden och köpa  de sista presenterna så Dragan släppte av mej där och jag började gå
in bland 1000tals människor som inte alls vill göra rum för dej eller låta dej vara.
Det tog nog 1 minut efter att Dragan släppt av mej innan en liten irreterande Indier var på mig och frågad vart jag
kommer ifrån vad jag heter om jag gillar Varansi och tusen frågor. jag sa till honom att jag inte ville prata med
honom och då säger han
- om du går in i min shop så får jag 10Rp. LÅT MEJ VARA..
han lämnade mej och efter honom kommer hundra till. jag ringde Natta och pratade ur min ilska och fortsatte på bättre humör.

Grejen med Indier är att dom pratar inte med dig om det inte är något dom vill ha, speciellt i Varanasi.
Konstigt nog är detta en helig stad och tusentals människor tar varje dag ett dopp i Ganga floden för att dom tror
att dom kommer leva längre med den äckel skitiga vattnet.
Dom ber och dom slänger pengar på att gå till Gurus som ska ge dom tur i livet men turister kan dom göra vad fan dom
vill med, lura människor som är där för att uppleva deras land och kultur.
Jävla dubbelmoral hela skiten och jag är så trött på det.
Jag är alltid sjukt trevlig mot dom och ber tiggarna att snällt gå för dom kommer inte få något från mej men nu
orkar jag inte mer, nu låter det mer dra åt helvete jag tänkte inte ge dej några jävla pengar (ursäkta mitt språk)

Iallafall så är det min födelse dag iimorgon och jag sa till Dragan att allt jag önskar mej är att inte få fira min
födelsedag här och det värkar faktistk som att det går i uppfyllelse men jag hoppas inte på för mycket för jag
har trott att vi ska åka i tre dagar nu. jag håller tummarna.

Det jag har kommit fram till är iallafall att jag aldrig mer ska åka till Varanasi och att du aldrig aldrig aldrig
kommer möta en ärlig Indier som faktiskt vill prata med dej för att du är du. (förutom en gubbe i Manali)

Så Önska oss lycka till så skriver jag mer en annan dag.

Bomshackalak.

 

sa har ser man ut efter nagon

OH HERREGUD jag ar sa trott pa Indien for tillfallet. Jag ar trott pa att alla ska prata med dej hela tiden, jag ar trott pa att folk ska lura dej hela tiden, jag ar trott pa varmen, jag ar trott pa lukten,, jag ar TROTT ps Indier, jag ar trott pa kossor, jag ar trott pa maten men mest av allt ar jag trott pa VARANSI. jag kommer aldrig tillbaka hit. Dom har en sak som jag gillar det ar deras sol uppgang och det ar inte alla dagar du gar upp halv 5 pa morgonen for att se den. Vi skulle ga till tandlakaren igar, till och med den javla tanlakaren forsokte blassa oss pa pengar. jag vill till Darjeeling och stanna dar i 2 manader. uppe i norr ar Indien helt anolunda. folk har lite mer pengar sa dom behover inte ga over berg och dalasr for att forsoka klama ut varenda ruppie som gar fran din ficka. tack for det. aterkommer nar mitt humor ar battre och da kommer aven lite mer bilder. ;)

Vi fortsätter där vi slutade, Pohkara.
Natten innan vi gick och vandrade upp för mördar berget kände Dragan att något i vårat rum lukatade.
Jag trodde hans luktsinne spelade honom ett spratt och ignorerade det.
3 nätter senare har lukten blivit starkare och nu känner även jag lukten av as, dött päls djur och det kommer från
fot änden på hans sida av vår säng. vi lyfte båda täckerna och såg en fläck, det såg ut som en blod fläck och vi
antog att det var därifrån lukten kom. Den natten sov Dragan ensam i sängen på min sida.
Vi förstod redan från första dagen att personalen på detta stället inte riktigt blev som dom skulle, vi misstänkte
intsest men vi är inte säkra.
Dom kom alla in i vårt rum, lyfte på högen med täcken som vi försökt täcka fläcken med och började kvälja för att
lukten var så stark och för att under madrassen ligger en död mus.
Vi bytte rum för 2 gången och åkte därifrån morgonen efter.

Vi tog bussen till Nepals huvudstad Kathmandu som ligger 180Km från Pohkara och med en lokal buss som stanar överallt
och plockar upp folk brukar det ta 5 timmar men den här dagen den 1 maj 2010 är det dags för Nepal att demonstrera
och dra ut vår enkla 5 timmars resa med 11 timmar. Vi brukar ta en pause från den varma och trånga bussen och
sätta oss på taket av bussen där det blåser och svalkar det gjorde vi även denna gången men när vi började närma
oss Kathmandu stod militärer och genomsökte bussar och bilar och vi fick inte längre lov att sitta på taket.
vid det här laget är inte vi dom ända som sitter på taket och vi är alla tvugna att trycka in oss i den redan
överfulla bussen. Det är en evighets kö som går väldigt sakta framåt och där står vi i bussen trappor och trycker
folk sitter på små pallar i mitten av gången så det finns verkligen INGEN plats att röra sig på.
Några bestämer sig för att gå av bussen och gå resten av biten och vi kunde sätta oss ner den sista halvtimmen.

Vi visste inget om strejeken förutom att den började i Pohkara och varade i kanske 12 timmar, den här visade sig
pågå i 5 dagar.
Vi kom pga förseningen sent på kvällen fram till Kathmandu, hittade oss ett Guest House och somnade.
Vi visste att Matt en engelsk kille som vi träffade i Manali skulle vara här så vi försökte desperat och utan framgång
ringa honom och få en guide tur i storstaden.
Väl ute på turist gatan Thamel var endast några få shops öppna vi kollade snabbt igenom dom sen var det dags för
Indiska ambasaden för att be om en stämpel så vi kan komma tillbaka till Indien inom 2 månader igen.
Det är faktiskt denna stämpel i passet som fick oss att åka till Kathmandu från första början.
På väg till ambasaden fattade vi väl att något inte stod rätt till ALLA affärer var stängda, alla turist informationer,
alla restauranger, ingen traffik och i mitten av en stor korsning möter vi på anledningen till att Kathamandus
gator över en natt förvandlats från Nepals högljudaste och mest traffikerade stad till den tråkisgaste staden jag
varit och jag har varit i sandhem. Det står tusentals människor uppradade i korsningen där dom stopar dom få bilar
som faktiskt vågat sig ut. Vi anade inte vid det tillfället hur sjukligt uttråkade vi skulle bli.

Några få ställen vågade ha öppen under dagen men dom var oftast gömda och mörka MEN mellan 18.00 - 20.00 öppnar
allt. så under dessa två timmar kan du köpa vatten, äta och shoppa bäst du vill.
Dagen efter fick vi tag på Matt och blev intruduserade oss för han Guest House, detta är inget vanligt
Guest House den har en egen port, med en egen vakt och där inne har dom en egen bankomat och en liten shop
Matt är inte som oss snåla svenskar som sparar varje Ruppie som om den vore den sista en kaffe på detta stället
kostar 200 Rp (20kr) på ett vanligt ställen kostar dom 20rp det är en jävla skillnad och likaså allt annat.
Vi brukade iallafall gå och hänga i deras trädgård.
Under strejken stängde dom Matts Guest House och vi var ensama igen.

Första gången vi gick och åt mellan 18-20 satt vi på ett tak restaurang och hade precis fått in vårt kaffe när
vi hör demonstranterna skrika, det ända jag hör är att dom är många och dom kommer åt vårt håll.
Kvinnan som jobbar i restaurangen får vad jag tror är panik och dom slänger in oss i ett svart rum.
Mitt hjärta har aldrig bultat så hårt, det kom tillochmed en tår så rädd jag var. Dom som jobbade där började
skratta åt mig och min panik. Vi åt snabbt och inomhus.

Andra gången var också en dag mellan 18-20 fast detta var ute på gatan, vi gick och storsade runt butiker när
jag helt plötsligt ser människor springa mott oss som att tjurar jagade dom.
jag fick panik springer in i närmsta smyckes affär och dragan efter. Ägaren drar ner garage porten som täcker affären
och vi springer upp på andra våningen och kollar ut på gatan.
Maoists (protestanterna) springer förbi och skriker lite men dom låter affärerna och deras ägare vara.

Dom här Maoists vill att statsministern eller liknande ska avgå så att dom kan få makten, dom är komunister och
från vad jag hört så hyrde dom in folk från hela nepal som kom och demonstrerade som mest var dom en halv milijon
människor som vandrade Kathmandus gator med röda flaggor. Efter som att all traffik var avstängd så kom det ingen
mat in i staden och vi hörde att i Pohkara (som vi lämnde precis i tid) var maten slut det fanns ingen mat att få tag
på så folk vandrade till Kathmandu för att få mat.

Vi hade ingen chans att kuna komma någonstans förutom med plan som kostade allt för mycket.
Nu är iallafall allt över och Kathmandu är tillbaka till sitt vanliga jag och jag måste säga att jag glömt hur
sjukt irreterande all traffik och den ljud är.
Imån åker vi tillbaka till Indien.