17 Oktober
Hela anledningen till att vi reste tillbaka till Indien och Manali var ju för att köra denna kända väg upp till staden Leh och till Leh kom vi, det vet nu ju.
Staden var mysig men hade den inte legar här uppe bland bergen hade nog inte så många kommit hit.
Men här kommer lite bilder av Leh.
Extremt utnyttjande av utrymme.
Vi stannade i säkert en vecka och njöt av att kunna duscha och gå på toa utan att tappa andan.
Vi gjorde några små utflyker som kommer närsta inlägg.
16 Oktober
När vi vid mötes av Manali var både jag och Dragan i CHOCK!
Det här stället var FULL PACKAT, det var bilar, bussar, cyklar, människor och djur överallt.
Förra gången vi kom till Manali kom vi med en liten buss mitt i natten och blev upphämtade av en liten man i en liten bil och den veckan vi spenderade i denna stad var så ro fylld, tyst och lugn.
Det var knappt en människa på gatorna.
Detta var i låg säsong och det visade sig att Manali under hög säsong inte alls var så rofyllt och härligt.
Men vi sov gott den natten i Manali.
Vi bodde på samma ställe som vi bodde på för 3 år sedan när vi var i Manali.
Ett litet ställe i gamla delen, ute i skogen med en underbar utsikt över bergen.
Han hade hunnit bygga en tredje våning på huset och hade nu en helt ny lägenhet med balkong som vi fick sova i under natten.
Dagen efter fick vi flytta över till ett mindre och billigare rum.
Blev attackerad av dessa två som gärna ville ha pengar men dom blev också glada över körsbären jag köpte tidigare.
Det fortsatte regna.
Att gå från 40 grader varmt till regn och kyla var ännu en chock och krävda utrustning.
Jag är förälskad i Old Manali.
Älskar de små husen att man bor med sina djur och människorna som bor här.
Även om Manali inte alls var som vi minns det så älskar vi det.
Tyvärr så använde jag mest Davids kamera för att fota här och jag har inte fått de bilderna ännu.
PUSSS
14 Oktober
Mot Manali ca 250km (enligt google)
Vi började för engångs skull med en frukost på hotellet innan vi började köra.
Det tog inte lång stund innan David började känna sig konstig och vi hann knappt ner för berget innan magen sa ifrån och innehållet kastades upp igen.
Han fixade att köra en bit efter detta men när vi nästa gång stannade och han fick upp all vätska han hade så tog krafterna slut.
Det blev till att hitta ett hotell så mannen kunde få sova av sig elaka baciller.
På kvällen blev även Dragan dålig och vi drog slutsattsen av att maten David fått till frukost (som även Dragan smakat utav) måste ha varit anledningen till detta.
Efter ca 13 timmars sömn mådde de bägge bättre och vi kunde fortsätta färden mot Manali.
Det är oftast något som måste fixas längst vägen.
Men misströsta inte då vi fick se Vice Chancellor KUK och det var det värt.
Vägen till Manali var helt underbar.
Vi sov en natt på ett mysigt litet hotell med underbar utsikt och de bästa ost och vitlöks nan vi någonsin ätit.
Vi fick en ordentlig natts sömn och började tidigt morgonen där på att köra vidare.
Utsikten från hotellet.
Den morgonen började det regna och det slutade inte regna förens vi ca 8 timmar senare kom fram till Manali.
Det tog ett par timmar innan vi insåg att detta inte skulle försvinna så tillslut hittade vi regnklädder i storlek XXXXXL och blev glada.
Även att det regnade konstant och att det började bli fruktansvärt kallt i bergen så var det så vackert.
Vi följde länge en flod där dimman låg över vattnet
Vi hittade en vacker utsiktsplats
Röken som kommer ur Indiska fordon är SJUKT!
Helt kolsvart.
När vi började närma oss Manali stannde vi vid ett par riktigt glada damer som stod längst vägen och sålde frukt.
Dom förklarade glatt att vi var nära och gjorde vår dag med sina härliga jags!
Vi var kalla, blötta och trötta när vi kom fram till Manali och för att göra det hela lite värre så gick kopplingen på motorcyklen sönder och det var 300000 indier att köa med.
När vi beställt rostad bröd drar min man fram Bacon osten och livet var plötsligt mycket bättre.
10 Oktober
Så, vi tog oss ca 500 km (enligt google) till Dharamsala.
Dharamansala är hem och platsen dit Dalai lama kom under sin flykt.
Staden är full av röd klädda munkar, trånga gator med traditionella prylar, skin väskor och böcker.
Vi besökte Dharamsala förra gången vi var i Indien, denna gång kom vi under hög säsongen och fick trängas och flytta runt i den vackra staden bland berg och skog.
En dag hyrde vi en kille och en bil för att få ut allt av detta berg.
Vi besökte ett tempel och låt mig säga det här och jag säger det med all vänlighet.
De flesta ser precis likadana ut och ger mig i all ärlighet INGENTING!
Ett litet tillhäng utanför templet var så mycket coolare.
Vi svettades runt en te odling
Vi fick besöka ett vackert Bhuddhist tempel.
Det är stället var så häftigt.
De unga munkarna sitter lite överallt, både inne och utanför den vackra byggnaden och läser högt ut gamla skrifter.
De äldre munkarna förberdde den här (vad det nu än är) och precis innan vi skulle gå genomfördes någonslags ritual(?) där de cirkulerade och sjöng i otrolig bas stämma.
Hela stället var bara så ro fullt och sprituellt.
Tänker att det inte kan vara så väldigt skönt att ligga över en sten.
Efter det besökte vi en vacker park.
I parken fanns ett så mysigt område där allt var byggt av stenar på detta vis.
Självklart besökte vi ännu ett tempel.
Men bakom detta tempel låg ett gömt vattenfall där vi fick avnjuta den sista ljusa stunden av dagen.
Iphone brings us all together!
Vi fick inte bara en liten flicka med i fikan utan även en väldigt annorlunda teater upplevelse.
Denna man tog sig mycket osmidigt ur allt tyg han hade lindat runt sig.
Under tiden den här tjejen stod med en sten på huvudet och rörde inte en fena.
När vi äntligen fick tag på ett rum gick vi ut på balkongen och fick se vår närmsta granne.
Under natte tid fick vi köra in motorcyklen i restaurangen då det tyvärr inte fanns parkering.
Ett par dagar av njutning spenderades här och sen var vi på väg igen, vi styrde motorcyklen mot Manali.
PUSS
8 Oktober
Vet ni vad? Nu känner jag att vi börjar om.
Brist på tid, söndriga datorer, lathet och dåligt internet har lämnat bloggen tom.
Istället för att skriva uppsatser om vad vi varit med om så lägger jag ut bilder!
Vi börjar från början.
Efter vad som känndes som tre veckor i Delhi så kom vi äntligen iväg med buss till Rishikesh, laxman jhula.
Rishikesh är kännt för turister som kommer hit för att leva i ett ashram där det utövas yoga och meditadion tillsammans med någon heligman, vattnet som går här är ganga och gör staden ännu mer helig.
Man är med i en hel del fotoalbum
Det går två såna här hängbroar över till den lilla delan Laxman Jhula, bron är alltid oroväcknde fylld med människor, apor, tjurar m.m
Det finns massa mysiga restauranger (väldigt hippie) som spelar skön musik och serverar det mesta från de flesta länder.
Det här är bilden jag hann ta av templet innan jag blev tillsagd att bilder inte är tilåtna.
David barberar sig hos en ung pojke. Han blev inte bara rakad utan fick också en ordentlig rengöring med hjälp av gummiband och sten.
På väg ner till stranden ligger detta lilla hus.
'Det känndes lixom heligt när pinnen bara stod där i sanden.
Här köpte vi våra motorcyklar och styrde färden mot Dharamansala.
Manali till keylong i bilder
Hade en massa bilder över och bilder är kul:)
Nä nu tar jag min affär och drar!
Rothang pass
ibland är det jobbigt att se vad man har framför sig, även om det är väldigt vackert:)
Kännde mig så lurad när jag senare såg flugan.
när du vet att det kommer ta lång tid.
Keylong till Sarchu
Vi bestämde dagen innan att en väldigt tidig start på dagen var ganska så onödig med tanke på att vi inte skulle köra mer än ca 103 km till Sarchu.
Det korta avståndet lurar hjärnan rätt rejält i dom här områdena, det skulle ta oss minst halva dagen med tanke på att dennna väg sägs vara en av de värsta på väg till Leh.
Vid halv åtta tiden lämnade vi den lilla byn Keylong för nya äventyr.
Det första vi möts av är en om vält grävmaskin som svikits av vägen och kört ner i forsen som skapas av smällt glaciär.
Efter det bredde dig det vackra landskapet ut sig i panorama utsikter med snöklädda berg, vattenfall och djupa dalar.
Vi var tvungna att ta oss igenom många svåra partier av vatten, snö och dåliga vägar.
Man hinner se många bil lik på väg till Leh.
Jag antar att man anser att dra upp en lastbil för att sedan dra med sig den på helvetesvägen är slöseri med tid, istället plockar man ut precis allt som går att ta loss från lastbilens in och ut sidan för att sedan lämna vraket till en ensam död, i mitten av ingenstans.
Vägen gick rätt så fel fritt.
Vi själva hade inga problem med att ta oss fram medans våra två nya vänner inte riktigt hade samma tur.
Dom körde på en splitter ny Royal Enfield Bullet 500cc 2013,
En tung motorcykel för en liten Indier. De trillade ett par gånger men alla gånger i stillastående!
dom var utrustade till tänderna med västar, knäskydd, stålhetta skor, vattenryggsäck och skinnjackor.
Nu var det inte långt kvar till vårt mål, 18km till att vi skulle få äta och mysa i tält.
18km före Sarchu rullar David (nu också kallad punkan) ikapp oss med punktering på bakdäcket.
Jaha här står vi nu med endast berg och dalar så långt ögat når.
Vi har alltså en extra inneslang och några få verktyg men vi vet knappt hur vi får av däcket och om vi nu får av det så har vi inget att fylla upp det med. så vi börjar stoppa folk längst vägen.
Vi stoppar ett par som visar sig resa i en en stor grupp på ca 20 personer, när folk reser i så här stora grupper är det vanligt att dom har med sig en mekaniker ifall något skulle gå fel, och det hade det här paret.
Tack gode Gud tänkte vi!
Mekanikern lossar på däcket och ber oss sedan att köra till Sarchu för att laga det hos mekaniker.
JAHA! Tack för hjälpen.
David spänner fast det söndriga däcket på vår motorcykel och kör mot Sarcu.
Jag och Dragan spänner upp en presenning som solskydd och låter fantasin flöda i form av sten lekar, 2m maraton på 4200m höjd m.m.
Efter ca 3 timmar slår det oss att solen faktiskt är på väg ner och att så fort solen går ner blir det svinkallt.
Som tur var dröjde det inte mer en timme förenas David kom körande tillbaka med ett lagat däck.
Det visade sig inte finnas någon mekaniker i Sarchu men en väldigt trevlig Amerikanare med lite extra verktyg och ett glatt humör kunde dom bjuda på.
Han körde själv motorcykel från Thailand till Europa.
Nu var vi alla tre på väg till någonstans att sova och värma oss.
Indierna som vi tidigare kört tillsammans med tyckte inte det var lika skoj att vänta som vi tyckte så vi bestämde att träffas i Sarchu.
Mörkret kom men det gjorde inte Sarchu.
Skyltar pekade in mot stora campingar och tillslut pallade vi bara inte mer, vi struntade i Indierna och Sarchu, nu ville vi bara sova.
7 km innan staden leder Tända lyktor vägen in till mitten på en cirkel av tält.
I mitten ligger ett mycket större tält, här ligger restaurang och reception.
Vi glider upp till tältet och innan vi ens hunnit fråga om tält berättar killen att våra kompisar är här.
Vilka kompisar tänker vi och hur skulle han kunna veta vilka vi är?
Ut ur tältet kommer Indiern vi hade sällskapat med tidigare..
Vad är oddsen?
Dom hade också paxat grann tältet till oss, snällt tänkte vi tills vi hörde priset.
2000 rupies!!
Vi hyrde precis en ny renoverad lägenhet med balkong mot Himalayas snöklädda bergstoppar för 1500.
Valen var gansk minimala och vi fick pung upp.
Tältet var tillräckligt högt för att stå, det var en stor dubbelsäng och toalett.
Toaletten var enbart i klädd regnskydd och nu när temperaturen sjunkit rejält hjälpa inte alla filtar jag kunde hitta för att hålla värmen uppe, en av dom värsta nätterna på resan spenderades i detta förbannade tält!
Lyx tältet och vi;)
Sjöarna är så vackra här uppe
Ett stycke söndrig motorcykel
Ä
Manali till Keylong
Vi började resan tidig morgon från Manali.
Nu skulle vi äntligen göra det, det vi kom till Indien för att uppleva, det vi har väntat 3 år på att få göra.
Vi skulle köra våra Royal Enfields från Manali till Leh..
Förra gången vi var i Manali fick vi veta att vägen upp till Leh är den högsta bil vägen i världen.
Denna väg ligger under glaciär ca 8 månader om året, i Maj smälter snön och drar med sig både berg och vägar ner med sig i sitt fall.
Detta betyder i sin tur att vägarnanas återkomst i Maj månad oftast är dåliga. de flesta folk du ser längst vägen är faktiskt väg arbetare som gör det mesta arbete för hand, dom hackar små sten med en liten yxa för att lägga i alla hål.
I Indien finns inga års mamma ledighet ut längst vägen med ungen sovandes på ryggen och hugg!
Vi ska skatta oss lyckliga över hur mycket tid vi får med våra barn och ta vara på den!
Med dessa visdomsord tillbaka till berättelsen.
Innan vi skulle åka kollade vi youtube, läste bloggar och frågade folk i Manali hur tufft det här skulle vara.
Folk var tydliga med att det skulle vara fruktansvärt kallt och jag citerar " det kommer kännas som att bli skjuten i huvudet " (på grund av höjden)
Vi förberedde oss ordentligt med att köpa jackor, fleece byxor, huvudvärkstabletter, toa papper och allt som skulle tänkas behövas för vår resa.
Allt utom extra inneslang och pump!
Vi körde!
Första anhalt var Rothen Pass, hit åker indier och turister för att åka skidor. Längst vägen sträcker sig mil av små butiker (trä stall) med overaller, gummistövlar, fejk pälsjackor, skidor och allt du kan tänkas behöva till en dag i backen.
Det var inte utan missnöje vi såg backen när vi efter att ha kört fram och tillbaka upp längst lera, stenras, bilköer och snö.
Backens slut var vägen!?
Vi har ju alla erfarenheter av pulka/skid åkning och att backen slutar på en trafikerad väg (utan snö) vet vi alla slutar dåligt. Kunde blivit bra youtube material.
I vilket fall så ÄLSKAR indierna det och de köar kilometer vis för att komma till denna backe, inte för att åka i den smutsiga backen men för att "snap a pic" (ta ett foto)
Men det är ett magiskt Landskap utav svarta berg med vita toppar som möter oss som en panorama utsikt och sprider sig runt om kring oss.
Gräset har blivit grönt och snön som smält skapar stora vattenfall mitt i vägen , endel större än andra.
Det tog ca 15 kort innan jag insåg att minnet på min kamera var fullt, därav ipad bilder.
Någon timme senare blev vi ifatt körda av två indier, en kille och en tjej som egentligen skulle ha tagigt en annan väg till Leh med sin grupp på ca 15 personer.
Vägen dom skulle ha tagigt visade sig inte riktigt vara någon väg så dom fick haka på oss..
Vi stannade för att sova i Keylong, en av dom största byarna längst vägen.
Efter 10 timmars körning var vi helt slut och somnade innan solen hann gå ner.
Jak är ett stort buffel liknande djur som används i norra Indien, antagligen för att dom klarar kylan.
vi har sett någon enstaka i Manali men på den här resan har vi sett hundratals.
dom ger mjölk, kött, ost och mest av allt varma kläder.
Det ska visst vara inne med att stretcha på bilder
Rohtang pass skidbacke
Det mesta utav djur liv är flockar av hästar, jaks, får och åsnor
mat dags! På vägen har dom i regel 2 saker att välja på.
maggie nudels (snabb nudlar med en smak) och omelett.
man blir snabbt trött.
Sånna här sparkar står överallt längst vägen till Rohtang pass
jag tyckte den här utsikten var magnifik, ovetande om vad som komma skall.
Måååååånga timmar bak på en motorcykel, man underhåller sig så gott man kan.
Mycket snö bara är där. Det smälter överallt men här har den överlevt.
Dharamansala till Manali
tis 11 jun Klockan är snart halv tre på eftermiddagen och jag satte mig just på en balkong i okänd ort för att se på regnet/stormen som just slog oss.
Meningen var att vi skulle kört till Kullu idag men efter frukost kände sig David dålig, vi körde ändå men en bit på vägen spydde han och klarade inte köra mer..
Som tur var låg det ett hotell i närheten som mannen i receptionen propsade mycket och länge på att det var olagligt att sova 2 män och 1 kvinna i samma rum men efter ganska mycket övertalning så gick han med på det. Nu har både Dragan och David somnat och strömmen försvann med regnet..
Regnet bär med sig en tystnad, Indien som annars är så fullt av djur, människor och fordon blir plötsligt tyst.
Måste säga att David tagit Indien med en klackspark och klarar av allt hur bra som helst men en sak han absolut inte klarar av är alla tutor. Men vem gör? Seriöst så tutar folk HELA TIDEN!!!
Jag tror jag har kommit på svaret. Anledningen till att Indier är så lugna i livet, chanti chanti, måste ju vara för att dom tar ut all sin stress i trafiken.. Alla kör om alla, gärna köra vi om någon som kör om en lastbil på en väg gjord för en bil och en ko.
När vi ser att ett fordon är framför oss måste vi tuta, när vi närmar oss fordonet måste vi tuta, när vi är på väg att köra om tutar vi, när vi ser turister, när vi ser hundar, kor, kompisar, träd!
Otroligt otroligt jobbigt.
med det sagt ska jag nu skriva om vilken underbart fin väg vi har kört i dag.
Dharamansala
lör 8 jun
Vi har nått Dharamansala, vi har nått ett kallare klimat, vi har nått begen.
Vi lämnade Rishikesh tidigt på morgonen för att ta oss ca 500 km norr ut.
Dagarna är så varma och resan var tung.
Vinden motorcykeln bidrar med känns dom varm eld som slängs mot ansiktet, vattnet blir kok hett på 2 och så fort man kliver av rinner svetten.
Första dagen spenderade vi många långa timmar på att ta oss till motorvägen som går mellan Dheli och Manali.
På vägen dit var det dåliga vägar och många överbefolkade byar att ta sig igenom.
David han under loppet av 60 minuter få punktering 2 gånger, som tur var så var båda gångerna precis utanför en verkstad (kanske inte så konstigt med tänkte på att verkstäder ligger med ca 3 meters mellanrum).
Tröttna och slitna blev vi påminda om hur svårt det är att få tag i rum som utlänning när du befinner dig på platser utan utländska turister.
Till slut betalde vi mycket pengar så att vi alla 3 kunde sova i samma rum.
Dagen efter var vi alla lite piggare och tur var det eftersom det tog oss ca 2 timmar att köra ut ur staden.
När vi kom till början av berget vi skulle upp kände vi direkt skillnaden på vädret och det påverkade även folket som var mycket gladare och trevligre.
I mitten av berget var det våran tur att få punktering men för ca 50 kr så kommer en mekaniker och fixar däcket på plats.Upp kom vi alla välbehållna, glada och otroligt trötta.
Man får passa sig så man inte kliver på hundar när man går i affären.
Ja men om det är du som målat apan så tar jag gärna en tatuering.
Passerar en marknad
jag ursäktar det dåliga utbudet av bilder då alla är från ipaden
Rishikesh
Det har blivit ett par dagar extra här i rishikesh.
Vi har fått vänta och letat efter motorcyklar men nu mina vänner är dom våra.
Två royald einfelds är inköpta och redo att ta oss många långa mil..
Det är så galet varmt men det är inte riktigt någon sol, det tar 2 minuter innan mitt huvud är dyngsurt men imån är planen att påbörja motorcykel resan till dharamansala och det ska förhoppningsvis bli kallare och kallare ju längre upp vi kommer..
Jag tar tillbaka min första rubrik och säger - Nu har resan börjat!!
Vi har fått vänta och letat efter motorcyklar men nu mina vänner är dom våra.
Två royald einfelds är inköpta och redo att ta oss många långa mil..
Det är så galet varmt men det är inte riktigt någon sol, det tar 2 minuter innan mitt huvud är dyngsurt men imån är planen att påbörja motorcykel resan till dharamansala och det ska förhoppningsvis bli kallare och kallare ju längre upp vi kommer..
Jag tar tillbaka min första rubrik och säger - Nu har resan börjat!!
Resan har börjat
Efter en underbar helg i Köpenhamn med dom bästa jag vet tog vi flyget till Ryssland.
Måste erkänna min nervositet över att åka tillbaka till Indien och att landa i ett 45 gradigt Delhi hjälpte inte.
Efler ca 5 timmars sömn var det dags att bege sig vidare till Varanasi.
Vi blev skickade till ene turist byrå för att boka biljetter som enligt denna man var helt omöjligt att få tag på.
Vi kom med förslag efter förslag om vart vi kunde åka men möjligheterna var få och såååå dyra så vi fick själva ta oss till en fullsatt busstationen och hittade där en buss till rishikesh, som ligger något upp i landet Och är därav lite kallare.
vi är fortfarande aningen slitna efter den långa resan och njuter av att vara på ett lugnare ställe..
17 november
Jag har blivit med lägenhet och inte vilken lägenhet som helst den finaste lägenheten evvvvvver..
Den ligger också MITT i stan på gå gatorna.
Kunde inte bli bättre.
är så fruktansvärt glad så idag kl 19.15 skriver jag på mitt första lägenhets kontrakt ever.
Kommer inte ha något internet den första tiden så alla 5 som läser den här bloggen vet..
SMACK!
12 november
varför blir man aldrig lagom, lite sådär salongsberusad när man säger att man ska bli det??
Mår som jag förtjänar idag.
Har kollat på lägenheten nu. Vill ha den men det var som vanligt en massa strul runt omkring.
Ikväll ska vi laga mat och paj hos vänner. 
slluuuuurrrpp
12 november
varför blir man aldrig lagom, lite sådär salongsberusad när man säger att man ska bli det??
Mår som jag förtjänar idag.
Har kollat på lägenheten nu. Vill ha den men det var som vanligt en massa strul runt omkring.
Ikväll ska vi laga mat och paj hos vänner.
slluuuuurrrpp
